De finns i Davos!
Åtminstone en gång per år, vid World Economic Forums (WEF) årliga toppmöte.
För att skydda demokratin från att missbrukas så utser WEF:s grundare, Klaus Schwab personligen medlemmarna till sin organisations styrelse. Det kan ju tyckas motsägelsefullt, men förklaringen finns måhända i nedanstående text, författad av Japheth J. Omojuwa, VD vid The Alpha Reach.
Under ämnet ”Global governance” (Globalt styrelseskick) skriver han en artikel med rubriken ”Demokratin sålde sig till korruption och girighet. Men det är inte för sent att rädda den”.
Där skriver han bland annat: ”Om pengars korruptiva inflytande har gjort väljare i väst besvikna, har det varit ännu mer skadligt i Afrika.”
Syftande på Afrika skriver han även: ”Under lång tid låtsades oligarker i demokraternas dräkt tjäna folkets intressen. Men bedrägeriets slöja lyfts av. Människor börjar inse att de drömmar om kollektivt välstånd som utlovats av demokratin förvandlas till mardrömmar för majoriteten och monumentala rikedomar för den privilegierade härskande klassen och deras allierade.”
Men känns inte detta igen också här i väst?
Apropå att WEF:s grundare, Klaus Schwab gärna berättar hur hans folk ”penetrerar” (tränger in i/genomtränger) världens regeringar, så har premiärministern i den kanadensiska provinsen Alberta, Danielle Smith sagt att ”det är osmakligt när miljardärer skryter om hur mycket kontroll de har över politiska ledare”! För detta fick hon kritik.
Nedanstående text är – som sagt – skriven av Japheth J. Omojuwa, men finns på WEF:s hemsida. Organisationens styrelse är ”… väktare av dess uppdrag och värderingar, och övervakar forumets arbete med att främja sant globalt medborgarskap…”. Därför kan vi dra slutsatsen att WEF och dess grundare Klaus Schwab står bakom innehållet.
När allt kommer omkring är det sannerligen inte så lätt att veta vad som är upp och ner, vänster och höger, demokratiräddare och demokratifördärvare.
I vanlig ordning måste var och en pröva allt och alla – inklusive demokratiförespråkande miljardärer – och våga dra självständiga slutsatser av vad vi ser och hör. Stämmer delarna med den helhet man påstår sig verka för?
Artikeln är maskinöversatt med smärre justeringar. Originaltext här.
Global styrning
Demokratin sålde sig till korruption och girighet. Men det är inte för sent att rädda den
Aug 19, 2016
I sin bästa tid var han en kraft att räkna med, ett fenomen över hela
världen. Ingen människa kunde besegra honom. I ringen skulle Mike Tyson
pulverisera alla motståndare han mötte – snabbare och mer effektivt än någon
före honom.
Men utanför ringen var det en annan historia. Redan när han firade seger
efter seger var han på väg ner. Tyson tränade mindre och festade och
spelade mer. Det enda han inte gjorde kostade honom hans arv till slut: han
slutade träna hårt. Långt innan han förlorade mot Buster Douglas i Japan hade
han slutat vara Mike Tyson, eller åtminstone den Mike Tyson som världen hade lärt känna.
Även om dess Buster Douglas-ögonblick ännu inte har kommit, är detta
historien om demokrati på 2000-talet. Den har reducerats till en ren process
vars resultat inte längre spelar någon roll, så länge det hålls val. Vi brukade
ha diktatorer som kom till makten genom att undergräva val. Idag har vi
diktatorer som kröns och legitimeras av val. Demokratin har tappat bort sig själv och sitt väsen.
Att vända ryggen åt demokratin
Abraham Lincolns definition av demokrati förblir den mest intuitiva essensen av denna regeringsform: folkstyre, av folket, för folket.
I många förmodade demokratier runt om i världen har detta antingen helt
förändrats eller håller på att förändras mitt framför våra ögon. Och en allt
mer desillusionerad väljarkår tycks välkomna det.
Valdeltagandet är det lägsta i världen på en generation. Väljarna har
tappat tron på politikerna och vänder sig till demagoger. Donald Trump – och de
saker han representerar – är ingen avvikare.
Se bara till Storbritannien, där ett populistiskt parti hjälpte till att
dra landet ut ur EU och drog ner den globala ekonomin med det. Eller titta på
Österrike, där FPÖ, ett parti grundat av en nazistisk funktionär, skulle kunna
vinna presidentomgången. Eller titta på Frankrike, där Front National – ett
parti med ett välkänt rasistiskt och antisemitiskt förflutet – växer i
popularitet för varje dag. Bortsett från deras vädjan till mörk politik och
hat, har dessa demagoger alla en sak gemensamt: de har en efterföljare som vi
inte kan låtsas som om de inte existerar.
Valdeltagande över tid
Folket vill ha allt annat än demokrati. Och vem kan skylla på dem när vi
ser vad det har blivit? När regeringen i USA, världens största demokrati, kan
driva igenom ett handelsavtal – TPP – utan så mycket som att
rådfråga folket, och strunta i att informera dem om dess monumentala inverkan.
Vad hände med transparens, med ansvarighet? Är det konstigt att väljarnas
förtroende sjunker lika snabbt som valdeltagandet?
Detta är vad som händer när demokratin säljer ut sig
Det är inte svårt att räkna ut att det finns ett samband mellan dessa två trender. Ju mindre vi litar på vår politiska elit, desto mer sannolikt är det att vi chansar på en av dessa demagoger. När allt kommer omkring, kan en skrämselpropaganda vara värre än den vänskapskorruption och de lögner som demokratin har blivit?
Demokratin byggde på folkets makt och behov. Den har sedan dess sålt sig för pengar. Och det, är experterna överens om, är det största hotet mot den idag.
”Detta är en av huvudorsakerna som leder till besvikna väljare och framväxten av populistiska partier i USA och Europeiska unionen,” påpekar Daniel Freund, förespråkare för Transparency International EU.
Om pengars korruptiva inflytande har gjort väljare i väst besvikna, har
det varit ännu mer skadligt i Afrika.
Ta Nigeria som exempel. Väljarna där är inte längre chockade över avslöjanden om korruption som avslöjats av landets anti-korruptionsbyrå, kommissionen för ekonomisk och finansiell brottslighet. Hundratals miljoner dollar har redan beslagtagits från politiker och offentliga tjänstemän som tjänstgjorde under den förra regeringen, och ytterligare miljoner – till och med miljarder – återstår att återvinna. Medborgarna är missnöjda och demokratin ser inte längre lika lovande ut som den gjorde 1999, när militären lämnade över till en demokratiskt vald president.
Det är en liknande historia i Zimbabwe. President Robert Mugabe kan hävda
att han har folkligt stöd, men regelbundna protester mot hans regering tyder på
något annat. ”Regeringen har stulit våra pengar. Den är inte i linje med de problem vi har. De måste börja lyssna på folket och utrota korruptionen som har lamslagit vår ekonomi”, sade pastor Evan Mawarire, ledare för en populär zimbabwisk protestgrupp, till The Guardian förra månaden.
Under lång tid låtsades oligarker i demokraternas dräkt tjäna folkets
intressen. Men bedrägeriets slöja lyfts av. Människor börjar inse att de drömmar
om kollektivt välstånd som utlovats av demokratin förvandlas till mardrömmar
för majoriteten och monumentala rikedomar för den privilegierade härskande klassen och deras allierade.
Att rädda demokratin från sig själv
Det finns en röd tråd: om det inte ser ut som demokrati och inte ger de
resultat vi förväntar oss av demokrati, är det inte en demokrati.
Som Francois de La Rochefoucauld en gång skrev, bör vi inte lita på
demokrati utan extremt kraftfulla system för ansvarighet. I många så kallade
demokratier idag saknas den ansvarsskyldigheten – och den transparens som följer med det. När denna trend fortsätter kommer demokratin att fortsätta att verka stark och redo att möta alla utmaningar, men som Mike Tyson upptäckte i Japan, när en idé tappar sin essens kommer den gradvis att försvinna. Det som kommer att ta dess plats är en värld vi inte vill föreställa oss, än mindre leva i.
Men det är inte för sent. Demokrati kan fortfarande bli folkstyre, av folket och för folket igen, i process och i resultat, i handling och i sanning.
Precis som Rom inte byggdes på en dag, så upphörde inte Romarriket när Romulus störtades av Odoacer. Nej, Roms fall började långt innan dess härskare såg att deras världsordning var på väg ut.
Lamia Merzuki är medlem i African Leadership Network. Hon menar att ”i många länder litar folk helt enkelt inte längre på politiker och deras förmåga att förändra saker och ting”. För att se till att denna brist på förtroende för politiker inte leder till en total brist på förtroende för demokratin måste vi nu börja fokusera på att göra öppenhet och ansvarsskyldighet grundläggande för att vi ska acceptera en regering som demokratisk.
På samma sätt som att gå i skolan för en dag inte ger en examen, bör val inte avgöra vilka länder vi erkänner som demokratiska.
När vi väl accepterar vad det innebär att vara ett verkligt demokratiskt land, har vi börjat resan mot att skilja demokratier från deras förfalskningar runt om i världen. Låt oss hoppas att vi kan göra det innan demokratin försvinner till bara en skugga av sitt forna jag.
Författaren är en Global Shaper i Abuja Hub. Det årliga kuratormötet för Global Shapers-gemenskapen äger rum i Genève, Schweiz från 19 till 22 augusti.
Läs också:
Hur demokratin gick från att vara ett styrelseskick till att bli ett åsiktspaket! 1
Hur demokratin gick från att vara ett styrelseskick till att bli ett åsiktspaket! 2
FUNDERINGAR 