Är vi för många?

I förhållande till vad/vem? Skaparen eller det skapade?

Vad/vem tillber vi/underordnar oss?

Skaparens första ord till mänskligheten var: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!”. I detta skede var skapelsen fortfarande ofördärvad. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

Men sedan skedde det som fick hela skapelsen att komma i olag. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. Det gick så långt att Skaparen bestämde sig för att göra en stor återställning.

När han sedan talade till de åtta personer som vid det tillfället utgjorde mänskligheten sade han, trots att han visste att skapelsen fortfarande var i olag: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.

Ingen vet förstås bättre än Skaparen hur hans skapelse fungerar! Han visste att de åtta människornas hjärtan inte återställts till sitt ursprungliga tillstånd, och att det återigen skulle få återverkningar på hela skapelsen. Ändå säger Skaparen att de skall vara fruktsamma och föröka sig! Vet han vad han talar om?


Enligt ett examensarbete vid Högskolan i Gävle beräknas att odlingsarealen behöver vara 521-526 m2 för att en familj med två vuxna och två barn skall bli självförsörjande på grönsaker och rotfrukter.

Idag är uppskattningsvis 35% av jordens totala landyta obebodd, vilket innebär att 65% av landytan är befolkad. Om man fördelar alla människor på endast 25% av landytan, skulle en familj på 4 personer erhålla en yta motsvarande 2,5 fotbollsplaner!

Om man fördelar alla människor på 50% av landytan, i stället för 65%, skulle en familj på 4 personer erhålla en yta motsvarande 5 fotbollsplaner! Det borde därutöver rimligen finnas utrymme för infrastruktur och gemensamma byggnader av olika slag.

Världens folkmängd kan alltså bli dubbelt så stor, ändå skulle en familj på 4 personer förfoga över en yta motsvarande 2,5 fotbollsplaner.

Är det helt orimligt?


Ovanstående uträkningar är visserligen ett tankeexperiment, men säger något om hur mycket utrymme vi har per person. Frågan är om det verkligen är Skaparen man underordnar sig när man påstår att skapelsen inte kan husera Guds avbild i fullt mått, eller om det är skapelsen man underordnar sig?

Uttryckt på annat sätt, tillber man skapelsen i stället för Skaparen?

Om Skaparen vill att hans älskade avbild skall vara fruktsamma och föröka sig, så måste det innebära att han vet att hans skapelse – trots sitt fördärvade tillstånd – kan bära konsekvenserna av hans befallning.

Varifrån kommer då påståendet att antalet människor måste hållas ner för att Guds skapelse inte skall gå under? Vem/vilka påstår det? Varför påstår man det?