Världshälsoorganisationen (WHO)

”Som styrande och samordnande myndighet för internationell hälsa inom FN-systemet, följer FN:s värderingar om integritet, professionalism och respekt för mångfald.

Värderingarna för WHO:s arbetskraft återspeglar dessutom principerna om mänskliga rättigheter, universalitet och rättvisa som fastställts i WHO:s konstitution samt organisationens etiska standarder.

Dessa värderingar är inspirerade av WHO:s vision om en värld där alla människor uppnår högsta möjliga hälsonivå, och vårt uppdrag att främja hälsa, hålla världen säker och tjäna de utsatta, med mätbar effekt för människor på nationell nivå. Vi är individuellt och kollektivt engagerade i att omsätta dessa värderingar i praktiken.”
–
Dessa är WHO:s värderingar i praktiken vad gäller abort:
”Hälsovård, lagar och riktlinjer och information grundad på bevis och mänskliga rättigheter stödjer abortvård för alla”.

”När abort utförs med en metod som rekommenderas av WHO, anpassad till graviditetens varaktighet och assisterad av någon med nödvändig information eller kompetens, är det ett enkelt och extremt säkert ingrepp.”

”Abortvård av hög kvalitet inkluderar:
• Respekt
• Sekretess
• Stöd för informerat beslutsfattande
• Kunskap om lagar och principer
• Att mänskliga rättigheter skyddas
• Att prioritera kvinnors behov framför vårdpersonals personliga övertygelse”

”Beslutsfattare kan stödja säker och respektfull abortvård genom att:
• Undanröja hinder för snabb, rättvis och icke-dömande abortvård
• Investera i personal som utför aborter
• Undanröja ekonomiska bördor för abortvården”

”WHO utfärdar nya riktlinjer om abort för att hjälpa länder att tillhandahålla livräddande vård”.

I första stycket under rubriken ”Removing unnecessary policy barriers facilitates safe abortion access” skriver man att beslutsfattarna rekommenderas att ta bort:

• ”medicinskt onödiga hinder för säker abort”, som t.ex. obligatoriska väntetider, krav på att godkännande ges av partner eller familjemedlemmar, och inte minst

• ”gränser för när under graviditeten en abort kan ske”

WHO rekommenderar alltså abort fram till födseln!

Mycket skrivs om hur samvetsvägran skall hanteras. Men på sidan 60 läggs följande brasklapp in:
”Om det visar sig omöjligt att reglera samvetsvägran på ett sätt som respekterar, skyddar och tillgodoser abortsökandes rättigheter, kan samvetsvägran att genomföra aborter bli oförsvarbart.”

WHO är alltså beredd att sätta sig över artikel 18 – om samvetsfrihet – i ”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna”. Med det är även FN! Daily Mail skriver:

”FN, som övervakar WHO, har välkomnat det föreslagna avlägsnandet av vad man kallade ”onödiga politiska hinder för säker abort”, inklusive ”gränser för när en abort kan äga rum”.

Men ingenstans i det 210 sidor långa dokumentet nämns den etiska debatten om det ofödda barnets rättigheter och inte heller om aborter är moraliskt acceptabla när fostret efter 22-24 veckor har goda chanser att överleva om det föds för tidigt.

Det är också tyst om könselektiv abort, trots att abortering av kvinnliga foster är vanliga i länder som Indien, Pakistan och Kina.”
–
I riktlinjerna Abortion Care guideline – sid 97, andra punkten – rekommenderas att:

”• SRH (Sexuell och reproduktiv hälsa)-tjänster ska vara tillgängliga, åtkomliga, prisvärda, acceptabla och av god kvalitet. Detta innebär att tillhandahållandet av tjänster måste respektera individers, minoriteters, folks och samhällens kultur och vara känsligt för kön, ålder, funktionshinder, sexuell mångfald och livscykelkrav.

Hur stämmer det med verkligheten?

Företrädare för afrikanska kvinnor anser att abort är ideologisk kolonialism

”Genom att sätta upp ”illegala abortkliniker” på landsbygden i Kenya och genom att träna unga läkare i Nairobi till att göra aborter ”för att tjäna lätta pengar” ägnar sig västländerna åt ”ideologisk mobbning”, menar Akech Aimba, en kenyansk kvinna som själv genomgått två aborter och nu ger samtalsstöd till kvinnor som lider efter att ha gjort abort.

”Även Nairobibaserade juristen Joy Mdivo menade att västländerna ägnar sig åt ideologisk kolonialism.”

”I hela mitt liv har jag aldrig sett afrikaner gå ut på gatorna för att kräva abort. Det är för att vi inte ser på barn som besvär, vi ser dem som förväntningar”, sade hon.”

Från “Culture of life Africa”

”Förra sommaren öppnades fördämningarna för preventivmedel till de fattigaste länderna i världen, och de flesta av dem var Afrikanska länder. En astronomisk summa pengar östes in i projektet som hade ett huvudsakligt syfte – en drastisk minskning av fertiliteten hos de fattiga.

Ända sedan dess har nya och kommande propåer/anslag om aborter uppstått i olika afrikanska länder, och även tvingande åtgärder för befolkningskontroll föreslås i det ena afrikanska landet efter det andra.

Det börjar kännas som att de kulturella kontinentalplattorna rör sig under oss och en ny era är i vardande. En era där varje nyfött barn i Afrika nu är en ”ökning av populationen” i stället för en dyrbar gåva från Gud. En era där de afrikanska kvinnorna lärs att bli självständiga kvinnor, men vars frihet inte kommer från Gud, utan från hennes preventivmedel.

En era där den afrikanske mannen plötsligt upptäcker att han minsann kan ha all fri sex han vill utan några följder, inget giftermål och förvisso inga barn.

Sådant är det fula trynet hos den nya eran, den nya tidsåldern, the new époque, och den släpper oundvikligen lös dödens kultur hos oss.

“Culture of life Africa”, finns till för att följa upp och upplysa via vår blogg och Facebooksida ”News on Life issues in and about Africa”, särskilt där det mänskliga livets okränkbarhet attackeras, där förespråkarna för befolkningskontroll inte inser att befolkningen är en skara speciella, unika människor, där talet om ”sexuell hälsa” handlar om mer än verklig mödra- och neonatalvård och där sexualundervisning ges större vikt än verkligt allmänbildande undervisning.

Vi inbjuder alla vänskapligt sinnade personer (afrikaner och alla goda vänner till Afrika) att förena sig med oss för att diskutera och avskräcka de radikala reformatorerna för den enorma destruktiva kulturförändring som de försöker genomdriva i Afrika, så att vi tillsammans kan bygga upp en varaktig kultur för liv, och civilisation av kärlek, för denna generation och de kommande generationerna”.

Ovanstående är en fri översättning från Culture of Life Africas hemsida. ”Förra sommaren” syftar att allt att döma på sommaren 2014.

Ytterligare citat i fri översättning:
”Det är ett svar på stötande inblandning av påflugna och rika förespråkare för dödens kultur, såväl som det otroliga kulturella tryck som börjar erodera och förändra de afrikanska kulturella värdena för liv, äktenskap, moderskap, familj och tro.

För Afrika är hotet om dödens kultur nu verkligt och överhängande när vi börjar se de obestridliga försöken att begränsa, undertrycka och till och med förstöra källan till mänskligt liv. Detta kommer till Afrika i form av befolkningskontrollåtgärder som eftertryckligen föreslås, främjas och sprids från nation till nation. ”

I ett öppet brev till Melinda Gates skriver Obianuju Ekeocha bland annat:
”Med alla Afrikas utmaningar och svårigheter klagar människor och beklagar sina problem öppet. Jag har växt upp i den här miljön och jag har hört kvinnor (lika mycket som män) klaga på alla möjliga saker. Men jag har ALDRIG hört en kvinna klaga på sin bebis (född eller ofödd).”

Läs hela brevet här! Det är väl värt att lägga tid på att begrunda innehållet!

Den europeiska solen, som väckt Amerika och Asien, skulle genom sitt geni och sin kraft sprida ljus även över denna mörka världsdel [Afrika] och införliva den med den övriga världen.

Richard von Coudenhove-Kalergi, 1923

Gäller denna grandiosa självbild även dagens EU? Läs mer här.

Är WHO, EU och västvärlden på rätt spår?

Eller har man tappat perspektiven och sprider ”dödens kultur”, medan man påstår sig göra gott? WHO:s, EU:s och västvärldens perspektiv verkar i alla fall inte var något problem för ”The World Government Summit Organization”!

Vad säger det om framtiden?