En ovanlig ledare samlade ihop dem till en brokig skara som senare visade sig vända upp och ner på hela världen. Åtminstone blev de anklagade för det.
De förstod inte allt som ledaren berättade för dem, men blev honom – med ett undantag – ändå trogen, trots att det kostade både anseende och bekvämlighet. När deras ledare snöpligt och oväntat dog, rövade de bort hans kropp från graven medan vakterna sov. Åtminstone var det den nyheten som spreds och blev till allmänt vedertagen sanning.
Och här kunde hela historien ha slutat. Ledarens följare hade visserligen sett, hört och upplevt något helt annat. Men varför komma på kant med allt och alla genom att påstå att den allmänt vedertagna sanningen inte stämmer med verkligheten? Vore det inte bekvämare att hålla tyst än att påstå att myndigheterna ljuger, och därmed riskera att bli anklagad för att vara konspiratorisk?
Dessa personer gjorde i alla fall inte det valet! De vägrade att förneka vad de sett och hört, och inte bara det. De förmedlade vad de sett och hört så till den grad att de blev ålagda att hålla tyst om det. Men de underkastade sig varken den allmänt spridda uppfattningen om vad som hänt, eller myndigheternas förbud att berätta vad de varit med om.
De förringade inte sig själva. De litade på sina sinnen och förmedlade frimodigt sina upplevelser. Därför vet vi idag vem Jesus Kristus är, vad han förmår och vad han betyder!
FUNDERINGAR 