Denne Vetenskaps-förnekare gick inte bara emot några tusen Vetenskaps-män. Han gick emot hela den samlade Vetenskapen, som redan vid denna tid hade nått sin fulländning och inte lät sig påverkas av förutfattade meningar, yttre påtryckningar såsom försök att styra forskningsresultat medelst villkorad finansiering, betänkligheter över försämrade karriärmöjligheter eller annat ovidkommande.
Därmed gick Vetenskaps-förnekaren även emot Kyrkan som vet att Gud skapat allt, och som – tack vare Vetenskapen – fått förklarat hur Gud ordnat sin skapelse.
Denna historia hade vi aldrig hört talas om, om inte Vetenskaps-förnekarens personliga åsikt – mot alla odds – slagit rot och gör sig gällande än idag, trots den enorma utveckling som skett i fråga om de verktyg Vetenskapen har till sitt förfogande.
Det visar hur oerhört viktigt det är underkasta sig Vetenskaplig konsensus och inte tillåta någon att – likt Copernicus – göra en personlig bedömning av Vetenskapen.
En del gör samma misstag än idag och framför personliga åsikter och bedömningar av Vetenskapen, den Vetenskap som med tiden utvecklats till ett självständigt väsen, som vi skall lyssna till.
Vetenskapen – med stort V – är nämligen full av råd och sanning, objektiv, omutlig, opartisk, allenarådande och allomfattande. Ändå finns det dem som har mage att påstå att:
• den fria forskningen är död
• personer och myndigheter som betalar forskning vill påverka vad det forskas om, ibland också vilka resultat som får offentliggöras
• systemet för anslagstilldelningen gör att forskare måste vara politiskt korrekta och hålla sig till huvudfåran för att få finansiering vilket skapar anpasslighet
• industrin får ett allt större inflytande över den medicinska forskningens inriktning vilket sätter även professorer i en otrevlig beroendeställning, eftersom man inte gärna biter den hand som föder en
• företag och forskningsråd vill ha styrd forskning som bekräftar de egna redan intagna positionerna
• projekt som är på väg att ge ”fel” svar kan avbrytas av finansiären
• resultat måste friseras för att falla finansiärerna på läppen
• läkemedelsföretag inte är intresserade av att publicera resultat som är dåliga ur marknadsföringssynpunkt
• det finns politisk styrning av forskningen, vilket kan leda till att man bara får fram den typ av kunskap som för tillfället är politiskt korrekt
• företag kan kräva tio års tystnad innan publicering, eller att resultaten inte publiceras alls
En orgie i konspiratoriskt tänkande, med andra ord.
Låt oss i stället lyssna på Vetenskapen! Men, hur låter Vetenskapen? Var finns Vetenskapen? Vid närmare eftertanke är det nog så att ”Vetenskapen” består av mängder av forskare, människor av kött och blod.
Den rätta uppmaningen blir alltså: Låt oss lyssna på vetenskapsmännen!
Det har den som läst ända hit redan gjort! Då blir frågan: Skall vi verkligen lyssna på Vetenskapen även i detta fall? Orgien i konspiratoriskt tänkande är nämligen uttalanden av svenska professorer.
Vilket konspiratoriskt sammanhang kan få dem att ställa upp på något sådant? Svaret finns här! För den som tvekar att ge sig in i suspekta sammanhang på nätet kommer här en ledtråd. Sammanhangets grund är trovärdighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen. Ytterligare en ledtråd är att arbetet belönades med en Guldspade.
För att tala klartext, har SR tappat fattningen och gått vilse i konspirationsteoriernas träsk, och dessutom blivit hyllade för det? Vi kan vara lugna! Reportaget gjordes i en annan tid, i en annan värld, nämligen år 2006. På den tiden hade varken EU-kommissionen eller UNESCO ännu förstått vikten av att bekämpa konspirationsteorier och desinformation. Så SR:s klavertramp är fullt förståeligt. Man hade ännu inte fått sig förklarat hur verkligheten egentligen är beskaffad.
Vi kan räkna med att SR – och andra – inte längre riskerar att gå vilse i konspirationsteoriernas träsk. Det har EU-kommissionen och UNESCO sett till.
Men frågan förblir hängande i luften: När skall vi lyssna på Vetenskapen och när skall vi inte göra det? Hur skall vi vanliga dödliga veta när det verkligen är Vetenskapen som talar?
Det vet Vetenskapens ägare, FN, som alltså köpt Vetenskapen och låter oss fåkunniga ta del av sina oantastliga och oförgängliga insikter om de eviga sanningarna!
Säger FN: ”Vetenskap”, så är det det. Säger FN: ”Inte Vetenskap”, så är det inte det. Svårare än så är det inte!
FUNDERINGAR 