Vad skall man tro? forts

Fake news?

Detta har inte bara skett i historisk tid! Nu har det bevisats att påståenden om rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016, var just bara påståenden, alltså fake-news! Hur mycket har hörts om det i svensk massmedia? Inte mycket. De flesta lär fortfarande tro på beskyllningarna mot Ryssland, som alltså visade sig vara fabricerade och handla om amerikansk inrikespolitik. Världen idag är en av få medier som tar upp det.

Vad/vem skall man tro på?

Kan man ens vara säker på att anfallet mot Ukraina var oprovocerat? Kan världen vara så ond att människor i det fördolda utnyttjar någons – kanske instabila – personlighet för att nå sitt mål, samtidigt som den som utnyttjas får hela skulden?

Den lärare som jobbat tillräckligt länge, har förr eller senare haft en elev som i grund och botten fungerar bra, men har en öm tå som gör att eleven tappar besinningen – med risk för handgripligheter – om någon trampar på den ömma tån. Den klass lär inte finnas där inte någon, eller några, av klasskompisarna ”roar” sig med att då och då trampa på denna ömma tå. Detta trots att man – om än inte med risk för livet – utsätter både sig själv och sin omgivning för fara.

Kan detta fenomen utnyttjas i storpolitiken?

Mest troligt hamnar den elev som triggats igång oftast hos rektorn, men förhoppningsvis fungerar det fortfarande så pass bra i skolvärlden, att även den som triggar igång sin klasskompis hamnar hos rektorn. Fungerar det lika bra i storpolitiken?

Kan vi vara säkra på att det i början flitigt använda ordet ”oprovocerat” – i samband med nyhetsrapporteringen om Ukraina – är en objektiv sanning, eller är det en ”Big lie”?

Fakta i frågan?

När Göran Persson berömde Kinas politiska stabilitet, uteblev inte protesterna.
Men när WEF-grundaren Klaus Schwab hyllar landet för sina ”betydande sociala och ekonomiska landvinningar” samt för att landets arbete varit välgörande för att skapa en ”mer inkluderande” och ”mer hållbar” värld, hörs inga protester, trots att man samtidigt bojkottade 2022 års vinter-OS i Kina.

12 februari 2025, framfördes en motsatt syn på, det av Klaus Schwab, hyllade landet.

Anses Kina ändå ha något viktigt att säga, när man hävdar att att Rysslands angrepp på Ukraina provocerats fram av väst?

Har dessa dokument något att tillföra?

War with China, Thinking Through the Unthinkable
RAND Corporation, 2016. (RAND har ett nära samarbete med WEF)

Arming for deterrence, How Poland and NATO Should Counter a Resurgent Russia
Atlantic Council, 2016. (Atlantic council arbetar på att stimulera USA:s ledarskap i världen. Har ett nära samarbete med WEF)

På sidan 12 nämns bland annat att: ”Polen bör meddela att de förbehåller sig rätten att sätta in offensiva cyberoperationer (och inte nödvändigtvis som svar bara på cyberattacker). Myndigheterna kan också föreslå potentiella mål, som kan inkludera Moskvas tunnelbana, kraftnätet i S:t Petersburg och rysk statlig media som RT.”

Providing for the Common Defense, The Assessment and Recommendations of the National Defense Strategy Commission
USIP, 2018 (USIP har ett nära samarbete med WEF)

”Denna publikation är kommissionens konsensusrapport. Kommissionen hävdar att Amerika står inför en allvarlig kris för nationell säkerhet och nationellt försvar, eftersom amerikanska militära fördelar urholkas och det strategiska landskapet blir allt mer hotfullt. Om USA inte visar större brådska och allvar när det gäller att svara på denna kris och inte tar avgörande steg för att återuppbygga sina militära fördelar nu, kan skadan på amerikansk säkerhet och inflytande bli förödande.”

The US is Planning a Major War with Russia and China
James O’Neill, 2018

Författaren menar att två färska rapporter från USA tyder starkt på att USA planerar ett storkrig med Ryssland och Kina, men är långt ifrån säkra på att de faktiskt skulle kunna lyckas i ett sådant krig. Rapporterna ger också insikter om hur USA kommer att möta budgetkraven för sådana krigsförberedelser, men har nästan ingen beräkning av de sociala och mänskliga kostnaderna för en sådan politik.

Losing Military Supremacy: The Myopia of American Strategic Planning
Andrei Martyanov, 2018

Författaren konstaterar att den amerikanska militären gång på gång har misslyckats med att matcha stolta deklarationer om sin överlägsenhet, och istället åstadkommit ett mediokert rekord av militära prestationer. Med utgångspunkt från Koreakriget har USA inte vunnit ett enda krig mot en tekniskt underlägsen, men mentalt tuff fiende. Författaren menar att ett nytt kallt krig med Ryssland håller på att växa fram och att USA – helt oförberedda såväl intellektuellt, ekonomiskt, militärt som kulturellt- går in i en ny period av geopolitisk turbulens.

Potential Global Economic Consequences of a Use by Russia of Nuclear Weapons in Ukraine,
Office of the Director of National Intelligence, 2024

Några citat:
”Vi bedömer att Rysslands användning av kärnvapen i Ukraina ytterligare skulle förvärra de befintliga svagheterna i den globala ekonomin och förvärra de ekonomiska påfrestningarna på länder som redan står inför hög inflation och förhöjda ekonomiska risker. Finansiell stabilitet och tryggad livsmedelsförsörjning skulle sannolikt utsättas för ökade risker samtidigt som den ekonomiska tillväxten troligen skulle avta, vilket skulle kasta vissa länder i en recession.

Dollarn skulle med största sannolikhet stiga i värde om Ryssland använder kärnvapen, eftersom efterfrågan på säkra tillgångar skulle dra till sig ytterligare investeringar på USA:s finansmarknader.

• Eftersom vissa tillväxtekonomier redan befinner sig i en ekonomisk kris eller står på randen till en kris, skulle nya ekonomiska påfrestningar förmodligen leda till att några eller alla av dem går i konkurs.

• Den globala ekonomiska tillväxten kommer sannolikt att bromsa in ännu mer, och många länder kommer att hamna i recession.

• Spridningseffekter kan inkludera en minskning av den ryska jordbruksexporten, förbud mot livsmedelsexport, volatilitet i metallpriserna och ytterligare nedgångar i den ryska energiförsäljningen.”

Kommentar:
USA:s statsskuld 2024 uppgår till 36 005 miljarder dollar (122,8 % av BNP). Det motsvarar en myntstapel av enkronor som är 4,7 gånger så hög som avståndet till solen. Räknar man om det i tusenlappar så blir det en sedelhög som ”bara” är 4 741 mil hög, eller drygt ett varv runt jorden.

USA är alltså totalt beroende av att omvärlden använder dollarn som reservvaluta, annars kollapsar USA:s ekonomi. Men BRICS-länderna planerar att överge dollarn som reservvaluta och införa en egen global valuta.

Kommer USA att passivt se på och låta det ske? Eller har USA redan börjat agera?

–

Kommer resultatet att bli seger eller katastrof för USA?

---

Åter till frågan

Var Rysslands anfall helt oprovocerat? Eller kan världen vara så ond att människor i det fördolda utnyttjar någons – kanske instabila – personlighet för att nå sitt mål, samtidigt som den som utnyttjas får hela skulden?

Tanken är inte främmande för världens stormakter! Åtminstone inte för USA.

Denna krigsveterans åsikt är i linje med innehållet i rapporten ”Which path to Persia?”, utgiven 2009 av The Saban Center for Middle East Policy vid The Brookings Institution. På sidorna 84-85 står att USA föredrar att kunna åberopa en iransk provokation som motivering för ett luftangrepp. ”Det är klart att ju mer upprörande, desto dödligare och mer oprovocerat Irans agerande är, desto bättre skulle det vara för USA. Naturligtvis skulle det vara mycket svårt för USA att få Iran till en sådan provokation utan att resten av världen förstår strategin, vilket sedan skulle undergräva den. (En metod som skulle ha en viss möjlighet till framgång skulle vara att öka ansträngningarna för hemliga regimändringar i hopp om att Teheran skulle hämnas öppet, eller till och med halvt öppet, vilket sedan skulle kunna framställas som en oprovocerad handling av iransk aggression.)”

På sidan 77 konstateras: ”Kort sagt, luftangrepp kan utföras relativt snabbt, inom några veckor eller månader, och kan köpa tid för andra alternativ (även om de också kan utesluta många andra alternativ). Men som policy kan de ta år eller till och med årtionden att ”lyckas” och till och med då kanske de bara uppfyller en del av USA:s agenda.”

På sidan 156 berättas att: ”The Saban Center for Middle East Policy bildades den 13 maj 2002 med ett invigningstal av Hans Majestät Kung Abdullah II av Jordanien. Skapandet av Saban Center återspeglar Brookings Institutions åtagande att dramatiskt utöka sin forskning och analys av Mellanösternpolitiska frågor i en tid då regionen har kommit att dominera den amerikanska utrikespolitiska agendan.”

WEF-partnern, Bill & Melinda Gates Foundation är en av The Brookings Institutions största bidragsgivare. Enligt New York Times är staten Quatar den enskilt största bidragsgivaren. Brookings chef är WEF-medarbetaren Strobe Talbott, som är anhängare av världsfederalism, vilket innebär att den verkställande makten ska styras av en folkvald världsregering.

I november 2020, skriver New York Times om den nya världsordning som WEF-medarbetaren, president Joe Biden kommer att ärva.

Vid Business Roundtables kvartalsmöte i mars 2022, sade Joe Biden att: ”… det kommer att finnas en ny världsordning där ute, och vi måste leda den. Och vi måste förena resten av den fria världen i att göra det.”

Enligt rysslandskännaren Malcolm Dixelius har USA ett maktmonopol. Vad händer om länder bryter sig loss från USA:s maktsfär och skapar ett nytt maktcentrum?

---

Återigen till frågan

Om USA öppet redovisar sina avsikter att provocera Iran till att agera så att USA får en ursäkt för att attackera Iran, kan man då med säkerhet hävda att USA inte provocerar även andra länder?