Fake news?
Biden anser att USA:s tidningar har ägnat sig åt fake-news! I denna intervju hävdar Biden att hans meningsmotståndare är en del av ”den stora lögnen”, hänvisar till Goebbels, ger exempel på en lögn och konstaterar att ”våra tidningar skrev det”.
Detta har inte bara skett i historisk tid! Nu har det bevisats att påståenden om rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016, var just bara påståenden, alltså fake-news! Hur mycket har hörts om det i svensk massmedia? Inte mycket. De flesta lär fortfarande tro på beskyllningarna mot Ryssland, som alltså visade sig vara fabricerade och handla om amerikansk inrikespolitik. Världen idag är en av få medier som tar upp det.
Vad/vem skall man tro på?
Kan man ens vara säker på att anfallet mot Ukraina var oprovocerat? Kan världen vara så ond att människor i det fördolda utnyttjar någons – kanske instabila – personlighet för att nå sitt mål, samtidigt som den som utnyttjas får hela skulden?
Den lärare som jobbat tillräckligt länge, har förr eller senare haft en elev som i grund och botten fungerar bra, men har en öm tå som gör att eleven tappar besinningen – med risk för handgripligheter – om någon trampar på den ömma tån. Den klass lär inte finnas där inte någon, eller några, av klasskompisarna ”roar” sig med att då och då trampa på den ömma tån. Detta trots att man – om än inte med risk för livet – utsätter både sig själv och sin omgivning för fara.
Kan detta fenomen utnyttjas i storpolitiken?
Mest troligt hamnar den elev som triggats igång oftast hos rektorn, men förhoppningsvis fungerar det fortfarande så pass bra i skolvärlden, att även den som triggar igång sin klasskompis hamnar hos rektorn. Fungerar det lika bra i storpolitiken?
Kan vi vara säkra på att det i början flitigt använda ordet ”oprovocerat” – i samband med nyhetsrapporteringen om Ukraina – är en objektiv sanning, eller är det en ”Big lie”?
Fakta i frågan?
När Göran Persson berömde Kinas politiska stabilitet, uteblev inte protesterna.
Men när WEF-grundaren Klaus Schwab hyllar landet för sina ”betydande sociala och ekonomiska landvinningar” samt för att landets arbete varit välgörande för att skapa en ”mer inkluderande” och ”mer hållbar” värld, hörs inga protester, trots att man samtidigt bojkottade 2022 års vinter-OS i Kina.
Anses Kina att -trots allt – ha något viktigt att säga? Kan Kina ha rätt när de menar att Rysslands angrepp på Ukraina provocerats fram av väst?
Har dessa dokument något att tillföra?
War with China, Thinking Through the Unthinkable
RAND Corporation, 2016. (RAND har ett nära samarbete med WEF)
Arming for deterrence, How Poland and NATO Should Counter a Resurgent Russia
Atlantic Council, 2016. (Atlantic council arbetar på att uppliva USA:s ledarskap i världen. Har ett nära samarbete med WEF)
På sidan 12 nämns bland annat att: ”Polen bör meddela att de förbehåller sig rätten att sätta in offensiva cyberoperationer (och inte nödvändigtvis som svar bara på cyberattacker). Myndigheterna kan också föreslå potentiella mål, som kan inkludera Moskvas tunnelbana, kraftnätet i S:t Petersburg och rysk statlig media som RT.”
Providing for the Common Defense, The Assessment and Recommendations of the National Defense Strategy Commission
USIP, 2018 (USIP har ett nära samarbete med WEF)
”Denna publikation är kommissionens konsensusrapport. Kommissionen hävdar att Amerika står inför en allvarlig kris för nationell säkerhet och nationellt försvar, eftersom amerikanska militära fördelar urholkas och det strategiska landskapet blir allt mer hotfullt. Om USA inte visar större brådska och allvar när det gäller att svara på denna kris och inte tar avgörande steg för att återuppbygga sina militära fördelar nu, kan skadan på amerikansk säkerhet och inflytande bli förödande.”
The US is Planning a Major War with Russia and China
James O’Neill, 2018
Författaren menar att två färska rapporter från USA tyder starkt på att USA planerar ett storkrig med Ryssland och Kina, men är långt ifrån säkra på att de faktiskt skulle kunna lyckas i ett sådant krig. Rapporterna ger också insikter om hur USA kommer att möta budgetkraven för sådana krigsförberedelser, men har nästan ingen beräkning av de sociala och mänskliga kostnaderna för en sådan politik.
Losing Military Supremacy: The Myopia of American Strategic Planning
Andrei Martyanov, 2018
Författaren konstaterar att den amerikanska militären gång på gång har misslyckats med att matcha stolta deklarationer om sin överlägsenhet, och istället åstadkommit ett mediokert rekord av militära prestationer. Med utgångspunkt från Koreakriget har USA inte vunnit ett enda krig mot en tekniskt underlägsen, men mentalt tuff fiende. Författaren menar att ett nytt kallt krig med Ryssland håller på att växa fram och att USA – helt oförberedda såväl intellektuellt, ekonomiskt, militärt som kulturellt- går in i en ny period av geopolitisk turbulens.
–
Kommer resultatet att bli en katastrof för USA?
Åter till frågan
Var Rysslands anfall helt oprovocerat? Eller kan världen vara så ond att människor i det fördolda utnyttjar någons – kanske instabila – personlighet för att nå sitt mål, samtidigt som den som utnyttjas får hela skulden?
FUNDERINGAR 