Här följer ytterligare ett utdrag ur boken ”Den enda vägen?”, sid 33-35. Återigen en mycket tänkvärd text!
Ibland smärtar eller förargar sanningen.
Mot denna sorts påståenden kan man säga att det finns mycket vi skulle önska vore sant fast det inte är det. Som mänskliga varelser är både känslor och vår omdömesförmåga i moraliska frågor påverkade av synden. Därför kan vi inte lita på att vår känsla inför något är en god grund för att avgöra hur sant eller osant det är. De därför vi kristna tror att vårt rättesnöre och den högsta auktoritet som finns är Guds uppenbarelse av sanningen i Bibeln och i Jesus Kristus. Och det är ofta så att det Gud säger genom dessa båda går tvärt emot vad vi egentligen skulle vilja höra.
Det fanns saker som Jesus gjorde och sa som upprörde lärjungarnas känslor, som till exempel att han prioriterade kvinnor, barn och sjuka; att han gick emot lärjungarnas strävan efter höga ställningar genom att undervisa om tjänande; att han ständigt betonade att han själv måste lida och dö, och att han tvättade deras fötter. Om Jesus hade låtit sig styras av de känslor som hans samtida gav uttryck för skulle han aldrig ha lämnat hemmet i Nasaret och definitivt inte vandrat till korset. En del av det han gjorde ansågs till och med vara omoraliskt enligt hans samtida, som till exempel att medvetet bota på en sabbat; att umgås med prostituerade, landsförrädare (de judar som drev in tull åt romarna) och andra som väckte anstöt hos de »heliga«, samt att uttala hotelser mot templet. Om Jesus bara hade sagt och gjort sådant som låg inom ramarna för vad som ansågs vara moraliskt godtagbart av andra skulle de aldrig ha korsfäst honom.
Även Paulus upptäckte att evangeliet i sig självt var en stötesten för vissa personers sinnen, särskilt för dem som hade hög religiös känslighet (judarna) och för dem som hade stort filosofiskt intresse (grekerna). En messias som blev korsfäst som förbrytare? Teologiskt omöjligt! En Gud som inte bara tillät det ske, utan även hade planerat det? Frånstötande för känslan! Fysisk uppståndelse? Löjeväckande för intellektet! Paulus märkte också att hans budskap om att vi har fått det rätt ställt med Gud endast tack vare Guds nåd, genom tro och inte genom våra goda gärningar, bekämpades av vissa på moraliska grunder. De protesterade och menade att en sådan lära skulle bana väg för ett liv i ohejdad synd eftersom människor skulle tappa respekten för Guds lag och tycka att Gud lättvindigt skulle förlåta dem, oavsett vad de gjorde. Men om Paulus hade gått med på en teologisk kapitulation för dessa stötande inslag i den kristna tron hade han övergett evangeliets sanning helt och hållet. Vi kan vara väldigt tacksamma att han inte gjorde det.
Tvärtom! Det var till försvar för det som andra människor motsatte sig som han skrev de flesta breven i Nya testamentet! Paulus vägran att ge upp dessa centrala beståndsdelar i evangeliet, trots de känslomässiga och moraliska invändningar andra människor kom med, borde göra att vi i dag åtminstone inte alltför lättvindigt böjer oss inför liknande påtryckningar om att ge upp övertygelsen att Jesus Kristus är helt unik och av avgörande betydelse.
Chris Wright
FUNDERINGAR 