Säger Herren så?

I både text och tal framförs ibland att den som fått ett profetiskt tilltal inte skall säga ”Så säger Herren”. Man skall helst säga något i stil med att ”så som jag uppfattar det”, ”jag kan ju ha fel”, etc, etc. I annat fall vågar de som hör det profetiska tilltalet inte pröva det.

Denna inställning är mycket märklig. Oavsett hur den som framför det profetiska tilltalet uttrycker sig, har varje enskild kristen Guds order att pröva det! Den som i förväg bestämt hur den som framför budskapet skall formulera sig kan nog räkna med att själv bli prövad av Gud.

Om man vill att den som profeterar aldrig skall säga ”Så säger Herren” tar man för givet att Gud aldrig någonsin lägger just denna formulering på den personens hjärta som profeterar. Men det kan man inte ta för självklart. Tvärtom! Försöker vi styra upp Gud så kan vi vara säkra på att han utmanar oss i vår förmätenhet.

Med detta sagt, så finns det alltid en risk att den som profeterar säger mer än vad Gud tänkt. Rom 12:6 är en aning dubbeltydigt.

Folkbibeln: Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron.

Bibel 2000: Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro,

1917: Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

Bibelversen kan tolkas som att det profetiska budskapet skall vara i överensstämmelse med ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas 1:3). Till denna självklarhet finns inget att tillägga. Men bibelordet kan också tolkas som att den som profeterar skall göra det i överensstämmelse med sitt eget mått av tro.

Oavsett vilket kan man räkna med att den som profeterar haft budskapet i sitt hjärta – mer eller mindre medvetet – under en tid. Då är det lätt gjort att den personen egna tankar och funderingar slinker med när budskapet framförs.

I en sund andlig miljö är detta inget problem. Där kan profeten framföra sitt budskap i trygg förvissning om att de som hör det hjälper till att sortera ut det som är äkta och det som eventuellt är profetens egna tillägg. Om det var ett skarpt förmanande budskap innebär det även att församlingen tar över ansvaret för att åtgärda det Gud pekat på. Profeten behöver då inte känna sig ensam och övergiven sedan budskapet framförts och mötesledaren låter meddela ”Nu avslutar vi med att sjunga psalm 126”, varefter alla går till kyrkkaffet och pratar om allt utom det profetiska tilltalet som ingen därefter ägnar en tanke, och till slut inte ens kommer ihåg. Ändå innehöll budskapet en skarp tillrättavisning om nödvändig förändring för att Gud skulle kunna fortsätta välsigna församlingen.

När det gäller att pröva allt lär det gälla mycket mer än enbart profetior, men det gäller förstås även sådana.

Här kommer ett profetiskt tilltal som var och en får/skall/måste pröva. Det framfördes vid Livets ords gudstjänst 11 december, 2022. Märkligt – kanske typiskt – nog återfinns det endast hos Världen idag. I övrigt förbigås det med tystnad.

Tilltalet, framfört av Leif Boström, innehåller tretton ”säger Herren”. Även om Gud aldrig sagt åt honom att uttrycka sig så, utan han formulerar sig så som han är van att höra profetior, så kvarstår frågan: Förändrar det allvaret i budskapet? Ger det oss rätten att vifta bort det som icke tillförlitligt? Törs vi kanske inte ens pröva det på grund av den formuleringen? Om så är fallet är det dags att mogna andligt och inse att varje enskild kristen har förmågan att pröva profetiska budskap samt att Gud förväntar sig att vi använder den förmågan, oavsett hur profeten uttrycker sig.

Tilltalet:

Ja, säger Herren, jag har ett ord till mitt folk i det här landet. Inte minst, säger Herren, till mina herdar: Ni står vid ett vägval. Det finns en väg där ni kan gå med mig, framåt in i en tid av seger, av genombrott, av glädje, men ni måste gå genom en port först i Anden. Den porten har ett namn, den heter ödmjukhet.

Ni säger: ”Har vi inte ödmjukat oss, har vi inte böjt våra knän”, säger Herren. Jo, visst har ni det. Jag talar inte om yttre ödmjukhet, jag talar om hjärtats ödmjukhet. Sann ödmjukhet är lydnad för mig, den helige Guden och mina ord.

Jag ska sända mina tjänare, profeterna. Jag ska resa upp dem på plats efter plats. De böjer sig inte, säger Herren, för denna världens furste, som många av er herdar, säger Herren, har så lätt att lyssna till. Mina profeter lyssnar till mig. De fruktar ingenting utom mig. De kommer att tala mina ord.

De kommer inte att bli väl mottagna överallt. Nej, säger Herren, de kommer bli anklagade för att splittra församlingar. De kommer att bli anklagade för att störa friden, som inte är någon äkta frid. Ja, säger Herren, de kommer till och med bli hatade av vissa för att de kommer att avslöja mörkret. Men, säger Herren, min Ande ska vila över dem och jag ska beskydda dem.

Så nu talar jag till er, inte minst ni herdar, säger Herren: Jag ger er ett val att böja er, för jag älskar er och jag vill att mitt folk ska ledas framåt. Men om ni inte böjer er, säger Herren, så kommer platser att stå öde. Ja, inte bara öde, utan bli platser för onda andars inflytande. Människor kommer att gå förbi dessa platser och säga: ”Hur kunde det här hända? Hur var det möjligt?” Jo, säger Herren, för att man inte böjde sig inför mig.

Om ni inte böjer er, ni herdar som inte böjer er, inte lyssnar till mig, så kommer jag att ta herdestaven ifrån er i förödmjukelse. Jag kommer att sätta herdestaven hos dem som ödmjukar sig och är värdiga att föra mitt folk framåt, säger Herren.

Så lyssna till mina ord, för de kommer att gå i uppfyllelse, säger Herren.

Om du kommer fram till att tilltalet verkligen kommer från Guds hjärta, så uppstår frågan: Vad gör du? Skall du fortsätta låta dig ledas av blinda ledare vars lojaliteter blivit så allomfattande att de inte längre med självklarhet svarar ”Ja” på den enkla frågan: Är Jesus själv evig Gud, enda vägen till frälsning? Eller ser du om ditt hus och byter till en gemenskap där Jesus med självklarhet bekänns vara den han verkligen är?