Hur hoppingivande är ett sådant budskap? Särskilt som vi ständigt matas med att ”vi” inte gör tillräckligt. Kyrkor och kyrkliga organisationer har i tysthet underordnat sig detta alarmistiska budskap i och med medlemskapet i paraplyorganisationen CONCORD, vars syfte är att vara drivande i genomförandet av Agenda 2030 (Globala målen).
Bland de kyrkliga organisationer som skrivit under en gemensam avsiktsförklaring för att stärka Sveriges arbete med Globala målen för hållbar utveckling återfinns bland andra, Diakonia, Erikshjälpen, Läkarmissionen, PMU, Svenska kyrkan, Svenska missionsrådet (SMR) och Sveriges kristna råd (SKR).
Jesus kommer snart! Är du redo?
Förr – inte minst på 1970-talet – hördes ofta budskapet: ”Jesus kommer snart! Är du redo?”. Nu hörs det ytterst sällan, trots att vi kommit 50 år närmare Jesu tillkommelse.
Kyrkornas ”domedagspredikningar” – som borde handla om att Jesus kommer tillbaka, dömer synden och upprättar sin skapelse – har tystnat, till mångas glädje. Men budskapet om domedagen tystnade ändå inte! Det ”predikas” i stället i sammanhang som enbart förlitar sig på ofullkomliga människor som inom tio år skall ha genomfört det mänskligheten inte lyckats med på hundratals år!
Hur mår man då som ung, när man enbart får höra om den nära förestående undergången, men aldrig sanningen om Jesu återkomst? Svaret är att många mår extremt dåligt, vilket inte är det minsta konstigt.
Vi äldre har varit med om många tioårsintervall som aldrig slutade med den katastrof som ”predikades”. Vi har alltså perspektiv – baserat på erfarenhet – som gör att vi kan ta ”domedagspredikningar” med många nypor salt. Men detta perspektiv har inte de som fötts på senare år, särskilt inte de som fötts de senaste tio åren.
De växer upp i en värld där ”sanningen” är att mänskligheten måste rädda sig själv för att inte gå under inom tio år, samtidigt som vi ständigt matas med att det inte görs tillräckligt. Dagens unga har alltså ingen framtid, enligt den världsbild de får presenterad för sig.
Vad gör kyrkorna och de kyrkliga organisationerna?
De förbinder sig – genom SKR:s och SMR:s medlemskap i CONCORD – att aktivt verka för genomförandet av Agenda 2030, den plan som genomsyrar ”hela skalan av mänskliga relationer”. Man nedgraderar Guds kallelse till att bara vara hälften så mycket värd som god yrkeskunskap[1]. Daniel Berg och Gunnar Vingren – som med rätta kan kallas troshjältar – hade knappast passat in i dagens kyrkliga strukturer. Kyrkor/samfund och kyrkliga organisationer går inte längre på den väg de gått tidigare.
Hur kan man då bli frälst?
Sanningen är att Bibelns Gud finns, hans ord är evigt och oföränderligt. Bibelns budskap är hela tillvarons övergripande referensram och måttstock, vare sig man vill det eller ej! Bibeln är ingen tröstebok för några få bräckliga människor. Bibeln är ett dokument som beskriver hela vår tillvaro, även den som finns utanför kyrkans väggar.
Gud är – tack och lov – inte beroende av organisationer för att frälsa oss. Han är beroende av vårt frivilliga, personliga gensvar!
Att vara människa innebar en gång i världen att leva i relation med sin Skapare. Relationen bröts när de första människorna valde att inte underordna sig sin skapare, utan själva ville bli som Gud.
Sedan dess måste varje människa ta ett personligt, medvetet beslut att med sin mun bekänna Jesus Kristus som Herre och Frälsare, och i sitt hjärta tro att Gud har upptäckt honom från de döda, för att åter få gemenskap med Bibelns Gud! Med andra ord, det man kallar att bli frälst (räddad)!
Det finns ingen bestämd mall för hur det skall gå till. Det behöver inte ske i en gudstjänst i en kyrkolokal. Man kan be och bekänna detta i sin ensamhet hemma vid köksbordet eller tillsammans med någon man har förtroende för.
Någon mellanhand, i egenskap av pastor/präst, eller någon annan kyrkligt anställd, krävs inte eftersom endast Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe, är medlare mellan Gud och människor.
Att bli frälst behöver inte upplevas särskilt dramatiskt. Trots min uppväxt inom baptismen – som alltså uppstod utifrån insikten att dopet inte är frälsande, utan att frälsning handlar om ett medvetet beslut – så har jag lyssnat till åtskilliga vittnesbörd där personen inte kunnat peka på en exakt tidpunkt för sin frälsning. Det har handlat om en process där beslutet mognat fram.
Här ligger förklaringen till att det finns kristna även i de kyrkor som tror att dopet är frälsande. Den som lever ett ”kristet liv”, alltså ber, läser Bibeln och umgås med Gud i ensamhet och tillsammans med andra har någonstans på vägen – mer eller mindre medvetet – tagit beslutet att bekänna Jesus som Herre och Frälsare. Personen är alltså frälst, men blev det inte vid barndopet!
Leder kyrkor och kyrkliga organisationer sina medlemmar på rätt väg?
Vare sig du är kristen sedan länge eller just har blivit det, så måste du pröva om kyrkor/samfund och kyrkliga organisationer leder sina medlemmar på rätta vägar? En församling definieras inte efter vilket organisationsnummer den har, om den är en ideell förening eller stiftelse, vilka utstyrslar de medverkande har på sig, vilka riter och ceremonier man genomför eller hur många man är.
Den som bättre än någon annan vet vad som definierar en församling är förstås församlingens huvud, Jesus Kristus, som säger ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”. Det vill säga, man måste förstås vara mer än en för att kunna församlas, men det räcker med två.
Gud är – som sagt – inte intresserad av stora märkvärdiga åthävor, trots att han mäter himlens vidd med sina utspända fingrar och samlar allt vatten i sin kupade hand. Han bor visserligen i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.
Gud vill vara vår Far, alltså ha en innerlig, otvungen relation med var och en av oss, som vilken sund jordisk far som helst.
Så sträck på dig du enskilde kristne och lita på att du och Den Helige Ande är en oslagbar kombination när du läser din Bibel! Men var ödmjuk för att Guds Ande kan använda andra människor för att hjälpa dig på traven när det gäller att förstå bibelord, och lära känna Gud bättre. Å andra sidan skall du vara öppen för att också du har fått sådant uppenbarat som kan vara till välsignelse för andra.
Hur vet man om man är på rätt väg?
Några grundläggande sanningar som är omistliga för kristen tro är:
• Jesus är centrum i Bibeln, som är Guds eviga och oföränderliga ord till oss människor.
• Jesus föddes av en jungfru.
• Jesus är Guds Son och själv evig Gud.
• Jesus dog på ett kors för våra synders skull, och uppstod efter tre dagar.
• Jesus har sagt: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
• Jesus sitter på Gud Faders högra sida, och kommer tillbaka därifrån från för att döma levande och döda.
• I ingen annan än Jesus finns frälsning; inte heller finns under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kan bli frälsta.
Om dessa punkter inte är sanna är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu är de sanna! Det finns frälsning i Jesus Kristus som själv är evig Gud, har dött på ett kors för våra synders skull, har uppstått efter tre dagar, sitter på Gud Faders högra sida och kommer tillbaka därifrån för att döma levande och döda.
För att ta emot den gåva Gud vill ge oss måste vi omvända oss. Det kan låta hårt, men är ett genomgående budskap i Bibeln, vilket Världen idag beskriver på ett bra sätt.
Blir allt bra när jag blir frälst?
Relationen med Gud blir återupprättad fullt ut, vilket är helt avgörande för att få ett evigt liv tillsammans med Gud! Men det innebär inte att alla omständigheter i denna tid blir perfekta. Gud är med oss redan här och nu, men han är också tydlig med att det kommer att bli en skakningstid som världen aldrig varit med om. Det kommer att visa sig vad som är äkta och inte kan skaka, med andra ord vad som är av Gud och vad som är mänskliga påfund utanför Guds vilja.
Som Guds barn är vi inte garanterade att slippa konsekvenserna av mänsklighetens försök att göra sig till gud i de sista dagarna, strax innan Jesus kommer tillbaka. Men det är en, i evighetsperspektiv, försvinnande kort tid. Så vårt perspektiv är att vi, som Guds älskade barn, frimodigt får räta på oss och lyfta våra huvuden, för vår förlossning närmar sig!
Det finns alltså ett hopp och det hoppet är inte någon förtröstan på ett omöjligt projekt som kommer att ta en ände med förskräckelse. Det är ett hopp grundat i den, om vilken Bibeln – Guds eviga och oföränderliga ord – säger:
”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.”
Det är ett ord att lita på!
Noter:
1 Punkt 6.2.3 i SIDA:s Partnerskapsutvärdering
av PMU-Interlife
FUNDERINGAR 