Enligt, det Pingst närstående, Institutet för pentakostala studier innebär förnekelse av Jesus som Gud (sid 145) att man i praktiken upphör att vara en kristen församling. Därav följer att man inte heller kan vara en enskild kristen om man förnekar Jesu gudom.
Dåvarande missionsföreståndare för EFS, Anders Sjöberg, är tydlig, med att Jesus Kristus är Guds son i absolut unik mening samt att han är enda
vägen till frälsning, att han föddes av en jungfru och uppstod kropps-
ligen från det döda (sid 112). Anders Sjöberg är numera pastor i Equmeniakyrkan.
Hans pastorskollega Thomas Kazen vidhåller bestämt och konsekvent att Jesus inte är Gud. Kazen hävdar att Jesus förkunnade gudsriket men kyrkan kom att förkunna Jesus, och att Jesu person med tiden kom att ersätta hans budskap. Fokus förskjuts alltså från sak till person, och personen blir i efterhand gudomliggjord.
Hur hanterar Equmeniakyrkans ledning denna motsättning mellan två av sina pastorer? Man undviker helt enkelt att svara på frågan om Jesu gudom. Man svarar: ”Hör av dig till den lokale pastorn!”.
Pingst, vars ledning befinner sig i samma kontorskomplex som Equmeniakyrkan, bryr sig inte om att den kyrka man samarbetar med tillåter pastorer som enligt Pingsts definition inte är kristna! Det gör ingen av SKR:s övriga medlemskyrkor heller.
Vem har rätt av Anders Sjöberg och Thomas Kazen? Finns det ens någon som bryr sig om svaret?
En kyrka baserad på en helig urkund, som man utgår från bär på Guds ord, är rimligen auktoritär i den bemärkelsen att det är Guds ord som gäller. Det är således Bibeln som utgör grunden för vad kyrkan ska tycka och tänka.
Ovanstående är inte mina ord. De är en icke troendes ord! Bryr sig icke troende mer om vad Bibeln säger, än de kyrkliga ledarna?
FUNDERINGAR 