Utövarna väntar att en människa som levde för 2 000 år sedan skall komma tillbaka. Myndigheterna dödade honom med en giljotin. Hans följare påstod att han blev levande igen efter tre dagar, men den allmänna uppfattningen – eftersom det var vad myndigheterna påstod – var att hans följare rövade bort honom från graven.
Varje människas eviga väl och ve sägs bero på ens relation till denna person, som hyllas – och till och med tillbes – i särskilda lokaler, som ofta har en giljotin avbildad längst fram. Man sjunger sånger om denna giljotin som man älskar trots att den är symbolen för smärta och skam. Man påstår att man skall gå segrande i den urgamla giljotinens kraft. Man dras till den och ser en underbar skönhet i den.1
Vid samlingar som hålls med jämna mellanrum hyllas detta avrättningsredskap i sånger och utläggningar. Är de som ägnar sig åt detta egentligen riktigt kloka?
Men nu handlar ju beskrivningen om en påhittad religion. Kanske den kan uppfattas som hädisk eftersom anspelningen på kristendom är tydlig. Betänk då att Paulus skriver att ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Det är lätt hänt att vi får en romantiserad bild av sådant som egentligen är mycket grymt. Oavsett korsets betydelse i Guds frälsningsplan så kvarstår det faktum att korset är ett brutalt avrättningsredskap. Ett sätt att få en föreställning om hur en utomstående kan uppfatta hyllningar av Jesus och korset är att byta ut korset mot en giljotin. För den som inte är frälst är det samma dårskap att saligt besjunga korset som giljotinen.
Hur kan då korset bli ett segerns tecken?
Därför att Bibelns beskrivning av Guds handlande i historien är sann!2 Därför att Jesus är Gud, den enda vägen till frälsning, och att hans död på korset och hans uppståndelse från de döda öppnade den vägen!3
Skall man tala om dårskap är det när röster höjs inom kyrkligheten som förnekar Jesu gudom4, att han inte är enda vägen till frälsning och att andra religioner är likvärdiga utflöden av Guds kärlek och handlande i historien. Om kristendomens sanningsanspråk inte är absolut, varför skall man då reta upp utövare av andra religioner genom att ha ett kors hängande längst fram i kyrkan, varför skall man då framhärda i att Jesus är Guds son, själv Gud?
Om Jesus inte är Gud behöver kristna be om ursäkt för att ha komplicerat bilden av honom alldeles i onödan. Då är förklaringen inte krångligare än att vi i Jesu liv anar meningen med livet, universum och allting. Om kyrkan vågade säga det högt skulle det vara lättare att prata business med judar och muslimer.5
Men nu är sanningen den att Jesus ÄR Gud!
FUNDERINGAR 