Är det Bibelns Jesus Kristus, vår Herre,som är avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, men på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, och nu sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, för att därifrån komma igen för att döma levande och döda?
Eller är det den mytiske Jesus, en vanlig människa som hans efterföljare i efterhand påstått vara gudomlig?
Om det första är sant behöver inget mer sägas. Om det andra är sant ägnar du dig åt avgudadyrkan!
Du skall nämligen inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. (2 Mos 34:14)
Hur står det då till med nutidens sammanhang och kyrkliga ledare? För att få svar på den frågan är det lämpligt att ta del av vad teologer och ledare säger. De innebär självklart inte att man kan dra alla över en kam. Men, om de som har en teologi som inte stämmer med Bibeln, ges utrymme så innebär det att de som ger dem utrymme inte har några betänkligheter med deras teologi.
Är det ett ”Guilt by association”-resonemang? Bedöm själv!
En professor i bibelvetenskap, tillika pastor och lärare på EHS, höll ett föredrag på Judiska muséet i Stockholm,2013, där han bland annat säger:
”Den kristna kyrkan bekänner Jesus som Kristus (Messias), som Guds son, del av en treenig gudom. Men aldrig har jag hört en normalt funtad kristen säga: Det som fascinerar mig, det som betyder så mycket för mig med Jesus, är att han är den andra personen i gudomen, född och icke skapad, en person med två naturer. Ja, det känns så meningsfullt för mitt vardagsliv.”
”Vi kan kalla dessa gestalter profeter. Inte som skriftprofeterna i den hebreiska bibeln som är ganska mycket efterkonstruktion, utan …”.
”Detta kommer senare att tolkas individualistiskt, som att Jesus ska återvända och kopplas till föreställningar om jordens undergång. Allt detta är efterkonstruktion.”
”Vad som återstår är kanske att be om ursäkt för att vi kristna komplicerat bilden av Jesus alldeles i onödan. Vi kommer nog alltid att uppfatta något gudomligt över Jesus och gudsrikesdrömmen – men behöver förklaringen vara krångligare än att vi i Jesus liv anar meningen med livet, universum och allting? För de flesta kristna är det nog så och de abstrakta filosofiska modeller som imploderar i sitt eget snömos klarar vi oss utan. Jag gissar att om kyrkan vågade säga det högt så skulle det vara lättare att prata business med judar och muslimer.”
–
Redan 2007 finns denna teologi i SKR:s häfte nr. 11 – om interreligiös bön – som likställer ”våra bröder och systrar i de andra religiösa traditionerna” med ”våra bröder och systrar i de andra religionerna”.
2012 kunde man i Dagen bland annat läsa att:
”SKR:s teologer vill tydligen att Sveriges kristna skall vänja sig vid så kallad ”interreligiös bön”. Och de verkar också ha lyckats. Inga samfundsledare eller andra kristna ledare har reagerat något nämnvärt. Vi vänjer oss så sakteliga vid avfall.”
”Så bryter SKR mot det första budet, ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” (2 Mos 20:3). Likt många fariséer på Jesu tid förkunnar SKR i stället humanistiska bud vilket Jesus mycket strängt gick till rätta med: ”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar (Mark 7:7-8).
Dessa föreställningar har nu börjat sippra ner in i medlemskyrkorna och leder till avfall från Guds Ord och äkta Jesustro som den ende Frälsaren och Herren.
Vi vanliga kristna bör nu kraftfullt reagera och ställa kristna ledare och pastorer till svars.”
”Omvändelse, syndernas förlåtelse och missionsbefallningen i Jesus Kristi namn är församlingens huvudärende. Det är den troheten som församlingens Herre söker hos sitt folk i ändens tid. Inte att gå i armkrok med falska religioner.
SKR kan därför inte sägas vara en sund kristen organisation. Därför bör medlemskyrkor och församlingar allvarligt överväga att gå ur en organisation som så kraftigt bidrar till avfall från Guds Ord och till en falsk ekumenik.”
Hårda ord? Eller sanningens ord?
–
SKR, Svenska missionsrådet och de flesta kyrkliga biståndsorganisationerna har efter 2012 – utan debatt, och vanliga kristnas vetskap – underordnat sig den SIDA-finansierade organisationen CONCORD vars syfte handlar om att:
”CONCORD Sverige bevakar och påverkar Sveriges Politik för Global Utveckling, EU:s samstämmighetspolitik, genomförandet av Agenda 2030 och att Sverige följer internationella konventioner och överenskommelser”.
Blev det ett steg i sundare riktning? Läs mer här.
–
SEA är inne på samma linje som Dagen. Bland annat skriver man:
”Inom islam presenteras Gud som en transcendent ”monad” som vi som människor inte kan få någon intim eller personlig relation till. Inom kristendomen, däremot, presenteras Gud som treenig – som en evig och kärleksfull relation mellan Fader, Son och Ande – som genom Kristus bjuder in oss till gemenskap med sig själv (se 1 Joh 1:3 mfl).”
”Och allra störst blir krocken när vi jämför den muslimska läran om Guds enhet (tahweed) med den kristna treenighetsläran. För att spetsa till det kan man säga att just det som vi som kristna talar om som Guds viktigaste frälsningshandling – inkarnationen, då Guds Son blev människa och dog och uppstod för vår skull – för en muslim är detsamma som hädelse. Det största för en kristen är alltså det värsta för en muslim!”
”Och ännu viktigare: Det som kännetecknar kristendomen är i grunden inte vad vi har för syn på Gud i allmänhet, utan vad vi har för syn på Kristus. För en kristen är det helt enkelt Jesus som är medlaren mellan Gud och människa; det är han som gör det möjligt att över huvud taget leva i gemenskap med vår Skapare (se 1 Tim 2:5–6 m fl).”
–
Debatten fortsätter. I år, 2021, kan man i Dagen läsa att författaren till boken ”Att ge plats för den andre?” menar att kristna skulle kunna se Muhammed som en profet, likt Hosea eller Jeremia i Gamla testamentet. Det vill säga en person som vittnade om att det bara finns en Gud.
Men Dagens ledare säger bland annat att:
”För att en person ska anses vara en profet i kristen tradition behöver relationen till Jesus prövas. Det gäller såväl i Gamla testamentet som i Nya testamentet. I det förra pekar de fram emot Jesus och i det senare bakåt mot det Han gjorde.
Men Muhammed, 600 år efter Kristus, pekar inte alls på Jesus. I islam ses profeten Muhammed tvärtom som den som fullbordar uppenbarelsen”
–
SKR:s nuvarande generalsekreterare kallar islam för syskonreligion i en artikel i Sändaren. Är det därför SKR står för en – inom kyrkorna – inte särskilt vanlig teologi? Man menar att det är tillåtet att döda andra människor under vissa förutsättningar:
”… om någon dödar en människa,
som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen
på jorden och sprida sädesfördärv,
skall det anses som han hade dödat hela människosläktet.
Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han
hade räddat hela människosläktet.”
Om SKR inte står för denna teologi, varför har man då citatet på sin hemsida?
Vid ett anförande på en medarbetarkonferens, 2014 säger den före detta kyrkoledaren: ”Jag menar att läran om frälsningen, soteriologin, kan beskrivas som ett ”från” och ”till”. ”Från” inrymmer det man skall frälsas ifrån, vilket i kristen teologi har beskrivits som bland annat synd, slaveri, död, lag, ondska, djävul och förtryck. Det man skall frälsas ”till” har beskrivits som evigt liv, frihet, gudomligt barnaskap, befrielse, ljus och liv.
Så vad är ”från” i vår tid, i vårt sammanhang? Jag tror att ett viktigt ”från” handlar om klimaträdsla, inte minst bland unga. Denna rädsla bottnar i rädslan för döden. ”Från” i vår tid är därför primärt rädsla, tror jag. Hur talar vi om frälsningen då?”
–
Denna teologiskt ansvariga kyrkoledare hade alltså inte särskilt tydliga svar på vad frälsningen innebär. Det blev desto tydligare när katoliken William Cavanaugh var huvudtalare på Equmeniakyrkans kongress, 2016. Bland annat framförde han att: ”… uttrycket ikläda oss Kristus inte ska tolkas i individuella termer, och att det är dags att ompröva kyrkans roll som ett hjälpmedel för att nå individuell helighet. Istället innebär begreppet ”ikläda oss Kristus”, enligt Paulus, att vara införlivad i Kristi kropp, det vill säga kyrkan.
Frälsning handlar inte om en individuell prestation, eller räddning.”
I sin predikan sade Cavanaugh: ”Att ikläda sig Kristus handlar inte så mycket om att smycka individen med Kristus utan snarare att individen blir en del av den större kroppen, av Kristi kropp. Att ikläda sig Kristus är med andra ord inte en individuell prestation utan inlemmandet av individen i Kristi kropp, det vill säga kyrkan, enligt Paulus.”
För en frikyrklig – inte minst med baptistisk bakgrund – kan ovanstående budskap vara svårsmält. Men SKR – som representerar i stort sett hela Sveriges kyrklighet – har inga problem med det. I tillkännagivandet av den nya generalsekreteraren skriver SKR:s ordförande – med, i grunden, baptistiska rötter – bland annat att: ”Uppdraget som generalsekreterare i en gemenskap av 26 medlemskyrkor kräver kunskap men också ledarskap och integritet för att kunna samla och samtidigt företräda en sådan bredd av den kristna trons uttryck”.
Vilken Jesus företräder generalsekreteraren och SKR? Den levande Jesus Kristus, vars död på korset och återuppståndelse är helt avgörande för försoningens verklighet och ett evigt liv, eller den mytiske Jesus som inte är mer än en vanlig människa?
Och nu är vi inne på det personliga planet! På den yttersta dagen kommer inte en enda människa att hållas ansvarig för hur man underordnade sig sin församling, sin pastor, sin kyrka eller sina kyrkoledare. Frågan kommer att vara hur vi underordnade oss Gud.
Även om både församlingar, präster, pastorer, kyrkor och kyrkoledare varit till stor välsignelse tidigare, så är det inget man kan leva på idag, om man inte längre med självklarhet bekänner Jesus som Gud och Herre!
Varje enskild kristen måste se om sitt eget hus och släppa alla tankar om att man är beroende av någon mellanhand för sitt gudsförhållande! Ingen – inte ens påven (från latinets papa = ”fader”)– har rätt när han till och med påstår att det är en farlig frestelse att tro att man kan ha en personlig, direkt och omedelbar relation med Jesus Kristus! Inte helt oväntat ligger påvens budskap helt i linje med katoliken William Cavanaughs budskap på det frikyrkliga samfundet Equmeniakyrkans kongress, 2016.
Detta tal av påven borde vara ”breaking news” och sända en chockvåg genom hela den protestantiska kristenheten. Men det leder inte till några som helst reaktioner! Då kan man undra vad mer de – som anser sig vara Guds folks ledare – inte känner till om den kyrka de så gärna vill liera sig med? Alternativt, vad vet de, men undanhåller dem de anser sig leda? I så fall, varför? Läs mer här.
Hur påven och hans kyrka kan vara ett föredöme – även för frikyrkorna – är en gåta. Läser inte kyrkornas ledarskap sin Bibel? Om de gör det, tror de inte att den är Guds ord?
Gud är vår Far, Jesus kallar honom till och med pappa! Föreställ er en pappa som förväntas umgås med sina barn via ombud. När han sitter i soffan och viskar: ”Jag älskar dig”, i sina barns öron, så får han höra hur de tänker högt och säger till varandra hur glada de skulle bli om de fick höra pappa säga jag älskar dig. De tror nämligen att de önsketänker när de hör sin pappas röst, eftersom de blivit lärda att de själva inte kan höra den.
Så pappan tar hjälp av grannen, går till honom och säger att han skall komma över och hälsa barnen att deras pappa älskar dem. Sagt och gjort, grannen går över och låter meddela: ”Er pappa hälsar och säger att han älskar er”, varvid barnen blir jublande glada över hälsningen, men bara för en kort stund. Sedan återgår de till att sitta och längta efter att få höra sin pappas röst, alltmedan han viskar: ”Jag älskar dig”, i deras öron.
Hur smärtsamt skulle det inte vara för den pappan, om hans älskade barn – som han så innerligt gärna vill ha en direktrelation till – bara tror sig kunna umgås med honom, och höra honom via ombud!?
Banaliserar inte dessa tankar Gud, som är så hög och upphöjd?
”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” (Jes 57:15)
Att han är hög och upphöjd betyder inte att han är långt borta från någon enda av oss, för i honom är det vi lever, rör oss och är till. Gud har säkerligen fötterna djupare i myllan och är mer närvarande i våra liv än vad vi själva är många gånger.
Han vet vilka tankar han har för oss, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge oss en framtid och ett hopp. Denna trygghet kommer att vara ovärderlig i den tid som ligger framöver!
För när världen byter ut Guds sanning mot lögn och tar sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen (Rom 1:25), går vi visserligen fortfarande en ljus framtid till mötes eftersom Guds ord gäller, och Jesus en dag kommer tillbaka och utplånar ondskan, men vägen dit kommer att kosta på och kräva uthållighet.
Allt som kan skaka kommer att skaka, eftersom den vars röst som tidigare kommit jorden att skaka, nu har lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka. Orden ”än en gång” visar att det som skakar skall försvinna (förändras, omvandlas), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld (Hebr 12:25-29).
”Ni trolösa (ni som underordnar er/tillber/dyrkar någon annan än den sanne Guden), vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” (Jak 4:4)
Det kommer att gå så långt att en bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. Man kommer att bli hatade av alla för Jesu namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst! (Mark 13:13)
Ord och inga visor, uttalade av Jesus själv, som även säger: ”Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg” (Mark 13:23).
Frågan är, vill vi lyssna? Vill vi se? Vill vi förstå?
Eller ser vi utan att se och hör utan att höra eller förstå? Uppfylls Jesajas profetia på oss: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se?
Den som håller fast vid Gud och hans ord kommer – oavsett om man tidigare inte gjort en fluga förnär – att bli världens ovän och få betala ett högt pris för sin trohet till Gud. Är vi beredda att likt Paulus betala det priset, och dela Kristi lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda? Eller underordnar vi oss världens lögner bara för att det är bekvämast för stunden?
Leder kyrkliga ledare och opinionsbildare oss på rätt väg?
Det är hög tid att välja väg!
FUNDERINGAR 
En tanke på “Du enskilde kristne, vem tillber du?”