Hög tid att välja väg!

Leder kyrkliga ledare och opinionsbildare oss på rätt väg?


Trots att tidigare kyrkoledare Sofia Camnerin i en debattartikel i Sändaren – 12 mars, 2018 – klargjort att Gud ”har blivit kropp, människa i Jesus”, så vägrar Equmeniakyrkans nuvarande ledning att svara på den för kristen tro grundläggande frågan: Är Jesus själv Gud?

Vid jakande svar blir nämligen följdfrågan: Hur kan Equmeniakyrkan då tillåta att de blivande pastorerna undervisas av en lärare som förnekar Jesu gudomlighet, och anser att Bibeln till stor del är en efterkonstruktion?

Vid nekande svar går man emot det stora flertalets(?) övertygelse.

Den debatten vill man inte ha. Så som översteprästerna, de skriftlärda och de äldste duckade för frågan om Johannes dop var från himlen eller från människor, duckar Equmeniakyrkans centrala ledning för frågan om Jesus är Gud eller en vanlig människa. I stället hänvisar man till den lokale pastorn.

Det innebär alltså att Jesus kan vara Gud i en equmeniaförsamling, medan Jesus inte är Gud i en annan equmeniaförsamling! Vad som är helt säkert är att det kan inte vara sant att Jesus är Gud, samtidigt som det är sant att Jesus inte är Gud! Det går emot all logik!

Så, vad är då sant? Ditt ord är sanning, sade Jesus för länge sedan! Vill vi tro på det, eller vill vi hellre tro på nutida pastorer, kyrkoledare och bibelforskare som påstår annat? Detta handlar alltså – observera – om ett val! Vad VILL jag tro på?

Ytterligare en följdfråga blir: Hur kan Equmeniakyrkan ha låtit sig ledas av en ledare som hävdar att både kristna, judar och muslimer tillber samma Gud, och att det bara handlar om olika uppfattning om honom? Det innebär att judar och muslimer i så fall är kristna utan att veta om det, eller så är Jesus inte själv Gud.

När denna ledare nu blivit generalsekreterare för SKR, kan man tycka att det borde lett till viss debatt, men den har uteblivit. Slutsatsen blir rimligen att det inte är så viktigt med en tydlig bekännelse av att Jesus är Gud, för att leda kyrkor och kyrkliga organisationer. Enhet är det viktiga! Enhet kring vad?

Frågan är inte mindre befogad när det enligt SKR:s hemsida tycks vara tillåtet att – under vissa omständigheter – döda människor. Citat:

…om någon dödar en människa,
som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen
på jorden och sprida sädesfördärv,
skall det anses som han hade dödat hela människosläktet.


Det innebär rimligen att det är tillåtet att döda människor som själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden eller spridit sädesfördärv. Står SKR för denna teologi? Om inte, hur förklarar man i så fall textens budskap?


Då känns det betryggande att få läsa uttalanden om välsignelse, enda hoppet och ett ljus i mörkret, vilket även påven sagt. Det är ett sätt att tala om Jesus som jag känner igen. Men den som tar sig tid att gå in på länkarna kommer upptäcka att det inte handlar om Jesus! Har kristenheten tappat perspektivet och bytt Gud?

Är vaccinet vår nye Messias? Frågan kan verka tillspetsad, men behöver ställas! Den som inte underordnar sig kyrkliga ledares och opinionsbildares okritiska perspektiv hänförs till gruppen konspirationsteoretiker, och påstås underförstått vara osolidariska och en fara för sin omgivning!

Sammanfattningsvis, Jesus Kristi gudomlighet får – i enhetens och mångfaldens namn – vara föremål för ifrågasättande, utan några som helst reaktioner från kyrkornas ledarskap. Men man är desto tydligare med att var och en skall böja knä inför vaccinet, med undantag för den som riskerar en allergisk reaktion!

Vems ärenden går man, egentligen?
Hur väl insatta är dessa ledare och opinionsbildare i det de uttalar sig om?


Det är hög tid att var och en som tror att Jesus är Kristus tar sitt förnuft tillfånga och frågar sig om man vill låta sig ledas av dem som inte tror på Bibeln som Guds ord och därmed Jesus Kristus som Guds son, själv Gud! Kan den som inte bekänner sig till detta överhuvudtaget leda andra på rätt väg i dessa tider?


”Bibeln är boken som Gud oss gav,
den är kompassen på livets hav.
Följer vi den går vi ej i kvav.
Bibeln är boken idag”


Det här kan tyckas vara en gullig liten söndagsskolsång. Men innehållet är rena sprängstoffet, i förhållande till kyrkornas nutida vägval. Sången proklamerar Bibeln som Guds ord till oss människor, inte som människors ofullkomliga beskrivning av något obegripligt.

Första raden backas upp av 2 Tim 3:16, ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”.

Rad två kan sägas vara en omskrivning av 2 Petr 1:19, ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan”.

Tredje raden backas upp av 1 Tim 1:19, ”i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron”.

Fjärde raden backas upp av Matt 5:18, ”Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett”.

Alltså, denna lilla sång som – mig veterligt – inte längre sjungs, innehåller teologiskt sprängstoff som inte stämmer med det nutida teologiska landskapet!

Men om Bibeln inte är Guds eviga ord – en gång för alla givet till alla människor, i alla tider och till alla kulturer – så finns ingen grund för kristen tro! Då blir den vad var och en tycker att den skall vara. Vem vill offra tid, energi, pengar, bekvämlighet, kanske sitt liv för något sådant? Vad skall man säga om alla som genom åren offrat sina liv på missionsfälten, i tron att det var Gud som kallat dem?


Och kan man lita på ledare som som i hemlighet låtit kyrkor och kyrkliga organisationer underordna sig paraplyorganisationen CONCORD?
2 Kor 4:2 säger, ”Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete”.

Kyrkor och kyrkliga organisationer är alltså sedan flera år medlemmar i en organisation som de flesta församlingsmedlemmar inte ens känner till. Som synes i länken har det varken gått att få svar på när man gick med i CONCORD (som numera har 81 medlemmar), eller hur man gick tillväga.

Som medlem i CONCORD förbinder man sig, helt naturligt, att stödja organisationens syfte:
”CONCORD Sverige bevakar och påverkar Sveriges Politik för Global Utveckling, EU:s samstämmighetspolitik, genomförandet av Agenda 2030 och att Sverige följer internationella konventioner och överenskommelser.”

Organisationen är till övervägande del finansierad av SIDA, som bland annat skall fortsatt arbeta för genomförande av Agenda 2030 i samverkan med relevanta aktörer samt bistå regeringen i arbetet med den globala uppföljningen av Agenda 2030. Ytterligare en paraplyorganisation som verkar för genomförandet av Agenda 2030 är World Economic Forum.

I och med medlemskapet i CONCORD har kyrkor och kyrkliga organisationer därmed förbundit sig att verka för genomförandet av Agenda 2030. Det kan verka oskyldigt och bra. Men vad innebär det för frimodigheten att sprida evangeliet, eftersom SIDA inte finansierar missionsverksamhet?

Därmed blir det relevant att fråga sig om kyrkor och kyrkliga organisationer numera har Agenda 2030 som högsta auktoritet i ställer för Bibeln? Eftersom Agenda 2030 och Bibeln skiljer sig åt på grundläggande punkter är svaret avgörande för ledarskapets trovärdighet!

Därför är det – som sagt – hög tid att var och en som tror att Jesus är Kristus frågar sig om man vill fortsätta underordna sig ett ledarskap som varken tar strid för att hävda Jesu gudomlighet eller har Bibeln som högsta rättesnöre?


En är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe. Låt det stanna vid det och sätt inte någon människa vid Jesu sida. Varje enskild kristen är betrodd av Gud Fader att både läsa, och med den Helige Andes hjälp, förstå Bibelns ord.

Apostlar, profeter, evangelister, bibellärare och herdar – som vi så lätt sätter på en hög piedestal- finns för att betjäna och utrusta av Gud betrodda vanliga människor!

Ef 4:11- 13, ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus”.

Så sträck på dig och lita på att Gud har förtroende för dig! Har dina kyrkliga ledare lika stort förtroende för dig? Om inte, varför fortsätter du då att underordna dig dem?

Nu är det hög tid att se om sitt hus och att se till att inte låta sig ledas vilse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s