Vem kan tro på SKR?

Vet SKR åt vilket håll de är på väg, eller är de på väg åt flera håll samtidigt?

Enligt Daniel Alm, tidigare ordförande för SKR, så har Pingst en stabil bibelsyn. Låter man det få konsekvenser? I en artikel i Världen idag (ViD), 2 maj 2022, säger han: ”Receptiv ekumenik är en liten, marginell företeelse som inte har någon större påverkan, vad jag vet.”. Han kommer själv inte att delta i konferensen om receptiv ekumenik, 27-30 juni 2022, och pingströrelsen kommer inte heller att ha någon officiell representant där, enligt artikeln.

21 juni 2022, visar det sig att Pingst är i allra högsta grad inblandad i konferensen då Ulrik Josefsson, tidigare verksamhetsledare, är Pingsts representant i konferensens planeringsgrupp. Han kommer också att delta i konferensen.

Samme Josefsson är medförfattare till rapporten Entusiastisk kristendom & fanatism i Knutby, där man på sidan på sidan 145 slår fast att: ”I förnekelsen av Jesus som Gud och förnekelsen av den treeniga Guden upphör man i praktiken att vara både en pingstförsamling och över huvud taget en kristen församling.”

Det kan låta betryggande med en sådan bibelsyn, men i SKR:s ”studiematerial” Kan vi be tillsammans? – som märkligt nog saknar studiefrågor – jämställer man ”systrar och bröder i andra religioner” och ”bröder och systrar i andra religiösa traditioner”, när man på sidan 14 hävdar att:

”Interreligiös bön skall om möjligt befrämja ett ömsesidigt vittnesbörd, så att det genuina och unika i varje religiös tradition kan upptäckas. På så vis kan vi lära av varandra, förstå vad som är gott, rent och sant, samt därigenom lära känna Gud bättre och älska honom mer. Samtidigt vittnar vi för våra systrar och bröder i andra religioner om vår tro och vårt hopp. Sådan bön i ande och sanning kan alltså leda till andlig erfarenhet, möte med Gud och tjänst för honom, i samverkan mer våra bröder och systrar i andra religiösa traditioner”.

SKR:s syn på interreligiös bön, att ”lära av varandra, förstå vad som är gott, rent och sant, samt därigenom lära känna Gud bättre och älska honom mer” och Ulrik Josefssons syn på receptiv ekumenik tycks vara likartade: ”Det är min uppfattning att vi med både frimodighet och ödmjukhet ska ta del i samtal med andra kristna. Inte i första hand för att övertyga andra utan för att ta ansvar för vilka vi är.

Med den inställningen ser jag fram mot konferensen och jag åker dit för att för att lyssna till andra, lära mig mer om olika sätt att se på kristen tro och förhoppningsvis bli en bättre version av mig själv.”

På sidan 34 i SKR:s häfte ”Kan vi be tillsammans?”, hävdas till och med att:
Religionerna är gudomliga institutioner för skapelsens välbefinnande och fortbestånd. Om vi använder religionerna för de riktiga syftena kommer de att bära god frukt, men om vi använder dem fel, begår vi allvarlig synd. Kallelsen idag är att förändra det som är ”religiöst till kaos” till ”religiöst kosmos” (”ordning”, övers. anm.). Religionerna har ett ansvar att komma närmare varandra för att hjälpa till att lösa världens problem Detta är möjligt endast om man kommer samman för att be.”


Diskussionen om receptiv ekumenik sker alltså inte i ett tomrum. Den befinner sig i ett betydligt större sammanhang! Kan man då vara säker på att SKR:s medlemskyrkor och dess ledare har den orubbliga övertygelsen att Jesus är unik, enda vägen till frälsning, att han är Gud själv?

Svaret är nej! I en uppsats av Victoria Svärdh, ”Hur kan man vara kristen?”, slår hon fast att: ”Resultatet av undersökningen visar att det inte finns någon homogen tolkning av Kristus bland den svenska kristenhetens förkunnare, trots att dessa instämmer i samma trosbekännelse …”! Läs mer här.


Receptiv ekumenik har enligt SKR ”en viktig bakgrund i den interreligiösa dialogen”.

Risken är därför enorm för att receptiv ekumenik leder till religionsblandning, där ”ekumenik” inte längre handlar om enhet mellan dem som bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare, enda vägen till Gud, själv Gud – utan om ”enhet” mellan religioner!

Ett ämne på SKR:s konferens är ”Den bredare ekumeniken”. Enligt teologen Peter C. Phan, handlar den bredare ekumeniken om att gå från en ekumenik enbart baserad på kristna kyrkor till ”en bredare och större harmoni mellan världsreligionerna”. Den innebär också att ”överge alla anspråk på kristendomens och Kristi unika och absoluta överlägsenhet… till förmån för en värld av rättvisa och frihet”. Det uttalandet innebär att en bibeltrogen bekännelse av Jesus som Gud och enda vägen till frälsning står i motsättning till rättvisa och frihet! Här har vi förklaringen till det som står i Joh 16:2.

Även på det personliga planet kan man möta attityden att det är kränkande att framföra Jesu egna ord om sig själv som enda vägen till frälsning. Detta kommer den som lyder Jesu missionsbefallning att märka av mer och mer, ju längre tiden går. Backas den lydige upp av SKR och SMR, eller har organisationerna underkastat sig de dokument som tonar ner betydelsen av Jesu egna ord om sig själv som den enda unika vägen till frälsning? Dokumenten är ”Tillsammans för livet” och ”Charta Oecumenia”. Läs mer här!

En av talarna, den katolske teologen Paul D. Murray, vill utveckla förståelsen för frälsning inom icke-kristna religioner.

Det innebär i så fall att denna konferens är ytterligare ett steg på den väg som SKR slagit in på redan 2007, när man gav ut studiematerialet ”Kan vi be tillsammans?”!

Enligt – den FN närstående New Age-organisationen – Lucis Trust förväntas världsläraren, Kristus, återuppstå av miljoner, inte bara kristna, utan av alla som förväntar sig Avatar under andra namn – Lord Maitreya, Krishna, Messias, Imam Mahdi och Bodhisattvan. Denna teologi ligger alltså helt i linje med SKR:s teologi! Förnekande av Jesu gudom leder inte till uteslutning ur SKR. Läs mer här.


Receptiv ekumenik är alltså inte alls är någon liten, marginell företeelse som inte har någon större påverkan! Tvärtom!

Därför måste varje enskild kristen själv se och bedöma om de kyrkliga ledarna leder oss rätt, eller om de vikit av från den rätta vägen. Om man kommer fram till det senare, så finns inte längre någon anledning att låta sig ledas av dem!

Gud är inte beroende av mellanhänder för att vi skall kunna ha en relation med honom. Vi får tacka Gud för de ledare som är trogna honom och hans ord, men vi har ingen skyldighet att fortsätta underordna oss ledare som inte längre är det, även om de varit till aldrig så stor välsignelse tidigare!

En tanke på “Vem kan tro på SKR?”

  1. Bibeln säger: Ef. 5:11 ”Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället” Mats

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: