Jag hörde det i flera predikningar för ett antal år sedan. Vad säger Bibeln?
Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar – genom Herren Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag. (Jes 13:13)
Orden ”än en gång” visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. (Heb 12:27)
Vi har under en period haft en tillvaro som mänskligheten aldrig tidigare varit med om, då varje enskild människas frihet blivit satt på undantag, transportkedjorna kommit i otakt vilket fördyrat transportkostnaderna, energibrist hindrar företag att producera fullt ut vilket gör varorna dyrare, energipriserna stiger vilket påverkar all prisutveckling, hackerattacker lamslår tjänster som aldrig förr, m.m…!
Mycket mer går att räkna upp som visar på en utveckling – avveckling(?) – av det västerländska samhället som ingen – åtminstone inte den stora massan – kunde tänka sig för ett par år sedan.
Allt tycks plötsligt vara mycket bräckligt, och ser ut att bli värre!
I Heb 12:27 ser vi tydligt att det är kristenheten som borde varna för jordens undergång. Eller…? I 1917 års översättning är ordet ”försvinna” översatt med ”förvandlas”. Vad gäller?
Betydelsen i grundtexten (metathesis) är:
• förändring
• avlägsnande, undanröjande, bortskaffande, förflyttning, bortförande m.m.
• omvandling, transformation
Enligt Studiebibeln:
• omställning
• förändring
• förvandling
• bortryckning
Det är inga tydliga undergångsscenarier som beskrivs. De tyder mer på en övergång från ett stadium till ett annat, vilket i och för sig inte heller kommer att vara odramatiskt, milt uttryckt.
Vi kanske redan är inne i denna transformation? Det ofta sagda och skrivna: ”Vi ställer inte in, vi ställer om”, tyder på det. Detsamma gäller: ”Vi måste förändra vårt beteende”.
Med detta sagt är det på sin plats att påpeka att var och en personligen ansvarar för att alltid pröva om den efterfrågade förändringen av beteendet är till Guds behag, eller om det i själva verket är ett svepskäl för att förhindra rätta tankar och beteenden, enligt Matt 18:6: ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup”.
Kommer vi i framtiden till och med att tvingas förneka att Jesus Kristus är Gud, den enda vägen till frälsning, för att godkännas som inkluderande och solidariska medborgare? Finns det sådana tecken idag? Kan det, i så fall, leda till ett sluttande plan där mer och mer räknas in i godkännandet, inklusive ”rätt” bekännelse på det andliga området, för att man skall få fortsätta köpa och sälja?
Vad gör vi då? Varför inte prisa Gud? En tjurig beslutsamhet att – likt Habackuk – prisa Gud kan vara på sin plats trots att: ”Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud”.
Liknande situationer har alltså funnits förr. Men då har det rett upp sig och återgått till det sanna normala, inte till det ”nya normala” där ”personlig frihet” innebär att godkännas av myndigheter för att få röra sig fritt efter eget behag, och råda över sitt eget vardagsliv.
Kommer det att ske igen, eller kommer det aldrig mer att återgå till det sant normala? Enligt många – även inom kyrkligheten – är det spekulativt att koppla ihop Bibelns beskrivningar av de sista dagarna med konkreta skeenden i tiden! Om man tar sig friheten att ändå spekulera, vad kan man då komma fram till?
En möjlig tanke är att världen aldrig återgår till det ”vanliga normala”, utan att det som nu sker slutar med att Jesus kommer tillbaka och återupprättar allt! Detta efter en period med inskränkningar av den personliga friheten i global skala, av aldrig tidigare skådat slag. Allt förstås i ett ”gott syfte”, för att rädda mänskligheten!
Men eftersom det i vissa bibelöversättningar finns två morgonstjärnor så gäller det att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, så att man vet vilken morgonstjärna man underkastar sig! Den ena ÄR Morgonstjärnan, den andra vet hur man förklär sig till en sådan.
Men skulle inte denna text handla om hoppet? Jo, det finns hopp men ett sant hopp innebär inte att vi är glada och trygga på grund av okunnighet. Det innebär att vi på punkt efter punkt konstaterar hur läget är, men fortfarande håller blicken på Jesus, Klippan, så att vi liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan, så när floden sedan kom och vräkte sig mot huset kunde den inte skaka det eftersom det var välbyggt. (fritt efter Luk 6:48)
Jesus är Gud, världens enda hopp, och det hoppet låter oss inte komma på skam eftersom det har sin grund på Klippan som inte kan skaka!
FUNDERINGAR 