Det skriver Sveriges Kristna Råd (SKR) i en debattartikel i Expressen.
Här tar SKR bladet från munnen och fördömer en persons ord och agerande. I sak är det inte svårt att hålla med, men det är också värt att notera att förnekande av Jesu gudom inte leder till några reaktioner alls! En sådan teologi ses inte som fasansfull!
Jag har då och då återkommit till den frågan i bloggen, och gett SKR och dess medlemskyrkor tid att återkomma med svar när jag hört av mig. Dessutom har jag undvikit att nämna namn, men nu ser jag inte längre något skäl att göra så. De som hört av sig har ju gjort det i egenskap av företrädare för sina kyrkor.
Den kyrka som framförallt utmärkt sig är Equmeniakyrkan, vars centrala ledning vägrar bejaka Jesu gudom. Men varken SKR som organisation, eller dess medlemskyrkor har något som helst att anmärka på Equmeniakyrkans ställningstagande.
Min mejlväxling med Equmeniakyrkan kan läsas här och här. Även i Knutby förnekades Jesu gudom.
21 mars 2022, skickade jag detta mejl till flera av SKR:s medlemskyrkor (Alliansmissionen, Pingst, EFK, Grekisk-ortodoxa kyrkan, Frälsningsarmen, Syrisk Ortodoxa kyrkan, Svenska kyrkan, EFS samt Katolska kyrkan):
Hej!
Jag har tidigare hört av mig med frågan om Jesus är Gud. De flesta kyrkor svarade jakande.
Hur kommer det sig då att ni samarbetar med Equmeniakyrkan, som vägrar erkänna att Jesus är Gud?
Hälsningar
Bo Fjällström
–
SKR fick följande mejl:
Hej!
Jag har tidigare hört av mig med frågan om Jesus är Gud. De flesta kyrkor svarade jakande.
Hur kommer det sig då att Equmeniakyrkan – som vägrar erkänna att Jesus är Gud – tillåts vara medlem i SKR?
Hälsningar
Bo Fjällström
30 mars 2022, skickade jag följande mejl till SKR:
Hej!
Jag har tidigare hört av mig med frågan om Jesus är Gud, vilket de flesta kyrkor besvarade jakande. Dock inte Equmeniakyrkan – som vägrar erkänna att Jesus är Gud. Därför mejlade jag följande fråga till SKR, 21 mars 2022:
Hur kommer det sig då att Equmeniakyrkan – som vägrar erkänna att Jesus är Gud – tillåts vara medlem i SKR?
Det tycks som om pluralisterna relativisering av Jesus genomsyrar SKR! Om vi skulle acceptera att Jesus endast är unik i betydelsen att han är en speciell gestalt för de kristna men inte den upphöjde Herren över allt och alla. Då måste vi ställa oss frågan på vilket sätt den här relativiserade Jesus är »en gåva till den interreligiösa dialogen«.
Om Jesus Kristus inte var Gud, kommen i mänsklig gestalt, om han inte var den fullkomliga uppenbarelsen av Gud och själva kronan på Guds verk för att rädda mänskligheten, om han inte är den uppståndne Herren som regerar, då återstår två möjliga alternativ. Antingen hade Jesus själv tagit miste angående det han påstod om sig själv, och i så fall var han endera totalt vilseledd eller en högmodig skrytmåns. Naturligtvis är det så att om hans utmanande påståenden om sig själv är falska så vore han inte en aktningsvärd religiös gestalt som man gärna skulle vilja ha med till diskussionsbordet. Då skulle vi behöva be om ursäkt, inte evangelisera.
Eller så har kyrkan från första stund (och detta gäller även de människor i Jesu samtid som var de första som vittnade om honom) allvarligt misstolkat honom, blåst upp de anspråk han själv kom med och överdrivit hans betydelse. Pluralisterna kräver att vi ska acceptera att kyrkan i alla tider (fram till dess att hon räddades av det sena 1900-talets upplysta pluralister) har spridit, levt utifrån och baserat hela sitt hopp på ett enda gigantiskt självbedrägeri och en lögn. En vilseledd Jesus eller en vilseledd kyrka — eller bägge delarna. Detta verkar vara den ofrånkomliga slutsatsen om man följer pluralisternas krav på att relativisera Jesus.
De dystra följderna av en sådan hållning blir snart tydliga. Till exempel menar A. G. Hunter att Jesus faktiskt inte var mer än människa, utan att det var kyrkan som upphöjde honom och gav honom gudomlig status, och att det var först vid konciliet i Kalcedon som han insattes som en del i treenigheten. På ett eller annat sätt vet Hunter helt enkelt att det var »psykologiskt och religiöst omöjligt för Jesus [att ha hävdat att han skulle vara gudomlig], och det är historiskt felaktigt att påstå att han gjorde det.« När man kan vara så dogmatiskt och tvärsäkert negativ till den »historiske« Jesus, måste man vara lika negativ och osäker angående vilket värde han kan ha för tron: »Det som blir uppenbart«, sammanfattar Hunter, »är att fastän vi är överens om att Jesus är själva hjärtpunkten i vår kristna tro, är det svårt att finna någon tydlig enighet kring hur man exakt ska beskriva hans betydelse.«
Om det enda vi har kvar är en sådan lamslagen agnosticism, då kan man fråga sig om det är värt att komma med detta bidrag till religionsdialogen över huvud taget? Är det vad företrädarna för de andra världsreligionerna vill höra från oss kristna? Om det är som pluralisterna menar, att vi måste relativisera Jesus innan vi kan komma med i dialogen, är det bättre att vi inte går dit alls. Allt vi med något slags hederlighet skulle komma med, vore en ångerfull bekännelse att vi tillhör en världsomspännande trosåskådning som genom hela sin historia har levt med en illusion och en lögn som själva hjärtat och kärnpunkten i sin tro.
Hur ställer sig SKR till dessa tankar?
Hälsningar
Bo Fjällström
Någon kanske tycker sig känna igen texten från och med tredje stycket. Det är i så fall inte konstigt eftersom texten är hämtad rakt av från Chris Wrights bok ”Den enda vägen?, Jesus och religionerna”.
16 april 2022, skickade jag samma mejl – med några små justeringar – även till tidigare nämnda medlemskyrkor.
4 april 2022, fick jag detta mejl från Linalie Karlsson, EFK:
Hej
Vi samarbetar med Equmeniakyrkan eftersom vi aldrig har hört dem säga att Jesus inte skulle vara Gud. Vi uppfattar att vi har samma syn på treenigheten.
Allt gott
Linalie
5 april 2022, skickade jag detta mejl till Linalie Karlsson, EFK
Hej!
Det låter betryggande, men jag vill nog påstå att det inte är så entydigt som det kan verka. Equmeniakyrkan (EK) har en pastor som tydligt förnekar Jesu gudom:
https://www.dagen.se/debatt/2013/11/01/jesu-dod-var-inget-offer-utan-en-avrattning/
”Vi är många som betraktar offersymboliken kring Jesus död som på ett eller annat sätt just metaforer. Om någon vill tolka helt bokstavligt så varsågod: gör romarna till offerpräster, Jesus till människooffer, och Golgata till tempelaltare. Gör det till priset av Jesus egen gudsbild!”
https://www.kyrkanstidning.se/teologi/sparen-av-den-historiske-jesus
”I och med att Jesus av de tidigt-kristna uppfattas leva vidare som uppstånden tillsammans med Gud, får han en slags himmelsk status. Man uppfattar att han lever vidare i uppståndelsen och han finns i de Jesustroende gemenskaperna, säger Thomas Kazen.”
https://www.kyrkanstidning.se/kultur/tva-roller-en-jesusbild
”Men när man hamnar i ett abstrakt filosofiskt dividerande om hur man ska förstå de olika personerna i treenigheten, då har man för länge sedan lämnat bakom sig den radikala visionen, säger Thomas Kazen.”
”Men från det att Jesus förkroppsligar gudsriket, visar vad det handlar om, så blir han med tiden en upphöjd, himmelsk gestalt. Drömmen, visionen hamnar i bakgrunden, säger Thomas Kazen. Ändå finns det, både i Bibelns berättelser, och i kyrkans senare tolkningar av Jesus vissa grunddrag som överensstämmer med forskarnas rekonstruktioner 2 000 år senare, fortsätter Thomas Kazen.”
https://www.academia.edu/7476757/Vad_betyder_Jesus_idag (Föreläsning på judiska museet, 10 september 2013)
”Vad som återstår är kanske att be om ursäkt för att vi kristna komplicerat bilden av Jesus alldeles i onödan. Vi kommer nog alltid att uppfatta något gudomligt över Jesus och gudsrikesdrömmen – men behöver förklaringen vara krångligare än att vi i Jesus liv anar meningen med livet, universum och allting? För de flesta kristna är det nog så och de abstrakta filosofiska modeller som imploderar i sitt eget snömos klarar vi oss utan. Jag gissar att om kyrkan vågade säga det högt så skulle det vara lättare att prata business med judar och muslimer.” (avslutningen av föreläsningen)
–
Man kan tycka att det borde orsaka viss rabalder när en ordinerad pastor står för denna teologi. Men han har fått förtroendet att utbilda EK:s blivande pastorer på EHS.
I stället har EK:s centrala ledning fått en lokal pastor att sätta en trogen och aktiv medlem i ”karantän” under sex månader. Han fick komma på gudstjänster, men inte leda bibelstudier, predika eller på annat sätt engagera sig under den tiden. Därefter skulle han tas upp till omprövning igen. Medlemmen gick med i pingstförsamlingen. Predikan som blev för mycket för EK:s ledning kan läsas här:
http://178.62.71.187/?p=5342
http://178.62.71.187/?p=5373
En fingervisning om innehållet i predikan:
”Det finns idag en debatt om just tron som fakticitet eller som en symbolisk berättelse om Jesus som får liv i oss genom sina ord och gärningar. Men Thomas [lärjungen] visar ju väldigt tydligt att han levde som kött och blod. Att Herren finns och har verklig kraft är som jag tror en faktisk verklighet.”
”Att Jesus stod upp är enligt min mening säkerställt genom många olika källor. Låt oss bejaka det! Herren lever. Efter denna påsk och han kommer tillbaka till oss och tar Olivberget i Jerusalem som arena för återkomst. Jag vill vara med!”
–
Var Equmeniakyrkans ledning har sitt hjärta råder det alltså ingen tvekan om!
–
https://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning?page=1
I egenskap av Biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan, skriver Sofia Camnerin bland annat: ”Som kristna tror vi i likhet med muslimer och judar att det endast finns en Gud. Vi är monoteister. Vi kan därför inte ta vår utgångspunkt i att andra religiösa företrädare tror på en annan Gud.”
–
Man kan tycka att Bibeln är tydlig, men då måste man tro på att Bibeln är Guds ord. Även här svajar EK på målet. I första förslaget till Teologisk grund, 2010-12-23, sägs att:
• Guds ord har nedtecknats i Bibeln, den heliga Skrift
I det slutliga resultatet sägs att Guds ord:
• ges i Bibeln, den heliga Skrift
En till synes liten, men omvälvande förändring. Mig veterligt har denna ändring inte motiverats, trots omfattande kommentarer kring de flesta övriga ändringar. Att Guds ord ”ges” i Bibeln är en variant av att Bibeln ”innehåller” Guds ord, vilket inte är samma sak som att Bibeln ”är” Guds ord. Om Bibeln är Guds ord, så är den det i sin helhet. Om Guds ord ges i Bibeln så öppnar det för att det kan gälla vissa delar, men inte alla.
–
Slutligen så får du del av den mejlväxling jag haft med EK apropå frågan om Jesu gudomlighet. Det svar som upprepades var att jag skulle höra av mig till den lokale pastorn.
2020-11-16 fick jag svaret: ”Nej vi hinner inte detta här”, på den enda frågan: ”Är Jesus själv evig Gud?”. Vad ”detta” syftar på torde vara att ta ställning till om Jesus är Gud eller inte, eftersom det tog längre tid att skriva mejlet än att bara svara ”Ja” eller ”Nej” på min fråga.
Hela mejlväxlingen, i två omgångar, får du i två ytterligare mejl [kan läsas här och här].
Hälsningar
Bo Fjällström
Till dags dato är det endast Linalie Karlsson, EFK, som hört av sig vid ett tillfälle. I övrigt är det helt tyst, förutom en kyrka som hört av sig, som av princip ”inte med i några ekumeniska organisationer”. Inte därför att de tror att sann ekumenik skulle vara fel utan ”därför att den ekumenik som finns i tex SKR är mer politisk av sin karaktär”.
Kanske det vore något att begrunda för fler kyrkor! SKR verkar ju ha insikt om riskerna med detta. I debattartikeln konstaterar man att: ”Allianser mellan kyrklig och världslig makt brukar korrumpera.”.
Oavsett hur mycket man kan hålla med om SKR:s skarpa uttalanden i debattartikeln, måste man ändå fråga sig: Har SKR och dess medlemskyrkor överhuvudtaget någon självinsikt?
Vågar man bara uttala sig i politiska frågor, men inte i den – för kristen tro – grundläggande frågan om Jesu gudom?
FUNDERINGAR 
En liten kommentar till den uppseendeväckande texten: När en pastor eller diakon avskiljs till att verka inom Equmeniakyrkan är det en slags kvalitetsindikation då personen i ordinationen samtidigt lovar kyrkans trohet genom lite finurliga ord som styr löftet. Det handlar om att följa kyrkans ordningar. I kyrkohandboken Equmeniakyrkan gett ut är det uppenbart att ordinationen medför att pastorn/diakonen för ut kyrkans lära och tro.
Dvs om pastor Thomas Kazen professorn, pastor Esther Kazen feministteologen så är deras budskap kyrkans. Om inte borde i rättvisans namn kyrkan ta avstånd från utsagor eller som det kallas i Svenska kyrkan ”Avkraga” (hemskt ord) men liksom skilja personen från ämbetet om företrädarskap och vigningslöften. Så Kazens syn på Jesu roll är uppenbart även kyrkans och den kvinnliga Kazen pastorns syn på polysexualitet tydligen kyrkans.
GillaGilla