Hur står det till i kyrkligheten?

Med ”kyrkligheten” menar jag de människor som befinner sig i de övre hierarkierna inom samfund/kyrkor samt andra kyrkliga organisationer.

Men vi har väl inga hierarkier i Guds rike, endast gudagivna ordningar med ledare som – likt Jesus – offrar sig för de får de är satta att leda och skydda?

Korrekt! Vad skall man då säga om kyrkligheten i förhållande till Guds rikes ordningar?


Moderaten Irene Svenonius dristade sig att fritt yttra sin åsikt, gällande Svenska kyrkans inställning till Israel, och kallade ärkebiskopen för ”israelfientlig”.

Det föranledde ett offentligt svar från ärkebiskopen som anser att moderaterna bidrar till polarisering genom att kritisera SvK! Läs mer på Ledarsidorna:


Ärkebiskop Antje Jackelén – som vet hur det är att känna sig utsatt – är dock inte först att agera som hon gjort. Kulturminister Jeanette Gustafsdotter agerade likadant, mot samma parti, 2018, då hon var VD för Tidningsutgivarna.

Är SvK den enda kyrka som uppträder maktfullkomligt?

Människor i Knutbyförsamlingen upplevde det som läkande när företrädare för Pingsts centrala ledning bemötte en representant för församlingen med förståelse och omsorg. Men sedan tvärvände Pingst och övergav sina får i Knutby. Utsattes Pingst för påtryckningar utifrån? Av vem, i så fall? Vilka skulle konsekvenserna ha blivit om Pingst inte böjde sig för påtryckningarna?

Församlingskonsulten Magnus Jonegård, däremot, hade Guds hjärta och såg till de enskilda människorna. Då tvingade Pingst honom att välja mellan ”karriär” som församlingskonsult inom Pingst eller att hjälpa människorna i Knutby. Magnus Jonegård valde människorna i Knutby.

Till detta kommer att Pingst tvingade Hillsong att porta Knutbys församlingsledning. Det strödde ytterligare salt i såren hos de människor som ett par veckor tidigare varit på en gudstjänst hos Hillsong och välkomnats utan att uppleva någon fördömelse från deras håll. Läs mer här.

Allt detta och mer därtill finns att läsa i Peter Gembäcks bok Knutby inifrån.

Pingsts attityd till Knutby skiljer sig markant från Jesu attityd till synderskan i Luk 7:36-39. Jesus tog inte avstånd från henne trots att de ”rättrådiga” såg ner på henne. I stället förbarmade sig Jesus och upprättade henne.

”Kristi brud”, Åsa Waldau försköt och isolerade dem som var ”fel”. Detsamma gjorde Pingst med de personer i Knutby som insett att de hamnat snett, och ville ha hjälp att komma rätt. Behagade Pingsts avståndstagande Gud? Eller var Pingst mer mån om att behaga människor, genom att ”visa handlingskraft” och ”rättrådighet”? Vilka människor, i så fall?

Är Jesus Gud?

I rapporten ”Entusiastisk kristendom & fanatism i Knutby” framförs bland annat dessa kategoriska påståenden:

”Över åren har det uppdagats att det från slutet av 1990-talet fram till församlingens nedläggning utvecklades läror i församlingen som i olika grad ligger utanför den gemensamma kristna tron, inte minst tron på Åsa Waldau som Kristi brud.”(sid 115)

”Betoningen på Jesus mänsklighet och fokuset på att han ska gifta sig och leva tillsammans med en enskild människa ledde också till att Jesus gudomlighet fick mindre plats. Jonegård menar att det i Knutby redan i början av 2000-talet fanns ett inflytande från Messianska Föreningen Shalom som förnekade Jesus Gudom och treenigheten. I Åsa Waldaus sista predikan 2008 predikade hon över ämnet ”Jesus är inte Gud”. Han var fortfarande viktig, han var mer än en människa, han kallades Guds son, men han var inte Gud. I förnekelsen av Jesus som Gud och förnekelsen av den treeniga Guden upphör man i praktiken att vara både en pingstförsamling och över huvud taget en kristen församling.” (sid 145)

Tar Pingst sig själv på allvar?

Frågan är befogad eftersom Pingst inte har några problem med ”Kristi brud”-teologi.

Det var mäktigt. Hela kyrkan strömmade genom mig, sa Eva Johansson efter att hon vigts till Kristi brud i Katolska domkyrkan i Stockholm i går”.

Detta står att läsa i Aftonbladet, 1 juni 2004, som också beskriver hur: ”Hon ligger på golvet i kyrkan i sin vita, långa klänning. Biskop Anders Arborelius välsignar henne i en lång rad helgons namn” samt ”Det var under en och en halv timma lång och högtidlig ceremoni som Eva Johansson, 31, blev Sveriges första, vigda, Kristi brud på över 500 år”.

Vad har detta med Pingst att göra? Romersk katolska kyrkan (RKK) och Pingst har hemliga överläggningar. Hemliga? Bedöm själv! På RKK:s hemsida sägs följande om samtalen mellan Pingst och RKK:

”Den officiella samtalsdelegationen mellan stiftet och Pingst bildades 2003. Den sammanträder två gånger per år, varav vårmötet är med övernattning. Samtalsdelegationen leds av biskop Anders Arborelius OCD och ordföranden för Pingst FFS, tidigare bl a Sten-Gunnar Hedin och Pelle Hörnmark, numera Daniel Alm. Som moderatorer och sekreterare fungerar Magnus Wahlström från Pingst FFS och Nausikaa Haupt.

Samtalsdelegationen publicerar inga dokument
[min betoning], men gjorde ett uttalande 2008 för att utåt presentera sitt arbete.

Dialogen har en teologisk karaktär och lutar sig mot den internationella dialogen samtidigt som just situationen i Sverige är mycket gynnsam. I maj 2011 åkte samtalsdelegationen på en gemensam studieresa till Rom.”

På Pingsts hemsida finns endast kort information om samtalen, som årligen kommer ”att rapporteras i Pingst rådslag” (https://www.pingst.se/om-pingst/nyhet/seminariedag-med-pingstrorelsens-ekumeniska-dialoggrupper/, länken är raderad).

Enligt § 9 i protokollet för 2019 (https://www.pingst.se/content/uploads/2019/02/R%C3%A5dslagsprotokoll-Pingst-2019-med-bilagor.pdf, länken är raderad) rapporterades det ”kort om dialogernas syfte och nu aktuella ämnen, samt vilka som ingår i respektive grupp”, och att ”Rådslaget noterade informationen”. I protokollet för 2021 noteras i § 9 att ”Deltagare i de ekumeniska dialogerna är: …”, men inget om dialogernas syfte och ämnen.

Tar Equmeniakyrkan sig själv på allvar?

Även Equmeniakyrkan (EK) – som sitter i samma kontorskomplex som Pingst – för dialog med RKK. Men till skillnad från Pingsts samtal är varje tillfälle tänkt att resultera i ett uttalande. Man har till och med lagt ut ett dokument om funktionsförändring och psykisk ohälsa, hösten 2015. I detta vällovliga dokument finns dock en mycket anmärkningsvärd formulering: ”Genom inkarnationen blev Gud i Jesus Kristus människa för att gudomliggöra människan”.

Equmeniakyrkan slår alltså ett slag för ”Vi är gudar”-läran. Det är desto mer anmärkningsvärt, med tanke på att ”Kristi brud”-läran förutsätter att Jesus inte är Gud. RKK svävar inte på målet, utan konstaterar att ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar” (RKK:s katekes, § 460). Märkligt likt det – inte minst – fd. Missionsförbundet ansåg vara en villolära inom trosrörelsen, men som man numera själv omfamnar.

RKK är alltså tydliga med att Jesus skall göra oss till gudar, men ser ändå inga problem med ”Kristi brud”-teologin.

Hur har då EK det med Jesu gudom? EK:s centrala ledning vägrar svara ”Ja”, på frågan. Det kanske förvånar, men den kyrka som tillåter sina blivande pastorer att utbildas av en pastor/teologiprofessor som går till storms mot att Jesus är Gud, kan självklart inte svara ”Ja” på frågan om Jesu gudom. Läs mer här, här och här.

Följdfrågan de vill undvika är förstås: ”Varför låter ni en pastor som förnekar Jesu gudom behålla sin ordination, och dessutom ges förtroendet att utbilda blivande pastorer?” Gäller inte 1 Joh 4:2-3 längre:

” Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud,  och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.”

Equmeniakyrkan kan beskrivas som kyrkan som slukade baptisterna och utspydde baptismen. EK har underdånigt lovat SvK att undvika sådan praxis som Svenska kyrkan kan tolka som omdop. Så nåde den baptist som gladeligen arbetat för sammanslagningen, men upptäckt att det som föresvävats inte var det som blev, och till på köpet tagit sig friheten att yttra sina åsikter! Då rycker EK:s centrala ledning ut och förmår den lokale herden att offra sitt får, i stället för att skydda det.

Det som fick sinnet att rinna över för EK:s ledning, var en predikan i en församling grundad av en av baptistpionjärerna. Predikan – som hölls av den lekman som ifrågasatte resultatet av sammanslagningen – kan läsas här och här. Rekommenderas å det bestämdaste!!! Om en sådan predikan – om Jesus som sann Gud, död och uppstånden samt återkommande för att döma levande och döda – orsakar ett sådant rabalder hos en kyrkoledning, vad finns då kvar av den kristna tron hos de ledarna?

I slutet på sin predikan sade lekmannen:

”Det finns något större mer verksamt än mitt eget kött min kropp och vetenskap. Att Jesus stod upp är enligt min mening säkerställt genom många olika källor. Låt oss bejaka det! Herren lever. Efter denna påsk och han kommer tillbaka till oss och tar Olivberget i Jerusalem som arena för återkomst. Jag vill vara med!”


I slutet på föredraget ”Vad betyder Jesus idag?” sade pastorn/teologiprofessorn:

”Vad som återstår är kanske att be om ursäkt för att vi kristna komplicerat bilden av Jesus alldeles i onödan. Vi kommer nog alltid att uppfatta något gudomligt över Jesus och gudsrikesdrömmen – men behöver förklaringen vara krångligare än att vi i Jesus liv anar meningen med livet, universum och allting? För de flesta kristna är det nog så och de abstrakta filosofiska modeller som imploderar i sitt eget snömos klarar vi oss utan. Jag gissar att om kyrkan vågade säga det högt så skulle det vara lättare att prata business med  judar och muslimer.”

Equmeniakyrkans ledning bejakar professorns budskap och går till storms mot lekmannens budskap. I och med detta har inordnar man sig i SvK:s bredare ”ekumenik” som även omfattar icke-kristna religioner.

Hur viktig är Gud?

Pingst, SvK och EK är samma andas barn. Organisation går före person, vilket är totalt omvänt mot Guds perspektiv! Jesus månade aldrig om sin tids kyrkliga ledares status och plattformar. Tvärtom: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.  De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.” (Matt 23:2-4)

Hur viktig är Guds kallelse?

Hälften så viktig som ”god yrkeskunskap och stark förmåga att anpassa sig till lokala förhållanden”, enligt Partnerskapsutvärdering av PMU Interlife (punkt 6.2.3).

”Fackkunskap bör också ges större fokus i rekrytering i jämförelse med kallelse” (punkt 6.2.4)

Är det världen – och inte Gud – som sätter standarden för missionärerna idag?

År 1910 åkte Gunnar Vingren och Daniel Berg till Brasilien med endast Guds tilltal i ryggen, men fick vara med om att grunda världens idag största nationella pingströrelse. Hade de passat in i dagens kyrklighet? Hade de ens tillåtits att lyda Gud? Punkt 2, i ”Charta Oecumenica, Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa” säger:

Vi förbinder oss

– att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,”

Vart är kyrkligheten på väg?

Ekumeniken har blivit en logisk och intellektuell härdsmälta! Jehovas vittnen förvägras medlemskap i SKR på grund av att de inte bekänner Jesu gudomlighet, samtidigt som kyrkor/samfund, som bekänner att Jesus är Gud, obekymrat samarbetar med kyrkor som förnekar Jesu gudomlighet.

Den som i falskhet går dubbla vägar faller på en av dem (Ords 28:18). Om de kyrkliga ledarna i toppskiktet är mer måna om att hålla sig väl med världens makthavare än med Gud, så kommer det att få stora konsekvenser. Enskilda kristna och hela församlingar kommer att fly från kyrkor/samfund som underordnar sig världen i stället för Gud!

Sanning och lögn kan nämligen inte samsas, vackra ord om enhet och kärlek kan aldrig ersätta bristande trohet till Gud och hans ord! Den som håller fast vid bekännelsen att Jesus är Herrars Herre och Makthavares Makthavare, kommer inom en snar framtid att få betala ett högt pris för sin trohet till sanningen.

Är de kyrkliga ledarna beredda att betala det priset? Är de beredda att gå före och visa vägen för dem de anser sig leda? Eller har de det så bekvämt vid maktens taburetter att de inte vill riskera sina plattformar och sin status i världens ögon? Är de mer måna om sitt ”varumärke” än fåren i Guds hjord?

Det är hög tid för var och en att välja väg, och bestämma sig för vem man vill låta sig ledas av! Kyrkoledarna är, milt uttryckt, inga självklara kandidater!

En undran

Vad vet du till exempel om CONCORD, den icke-kyrkliga organisation som de kyrkliga ledarna anslutit alla kristna till? Församlingsfolket verkar inte ens känna till att organisationen finns, än mindre vad den står för. Ändå är du med i den! Vad får vi egentligen veta om det som pågår i de högre sfärerna inom kyrkligheten?

Läs mer på Klassisk baptism:
Inlägg 1: CONCORD är en paraplyorganisation som ibland företräder kyrkor och församlingar. Vem styr? Vilka känner till och hur bedöms resultat nytta och kostnader?

Inlägg 2: Angående “Concorde” den diskreta organisationen du kanske inte visste fanns i den kyrkliga evangeliska verksamheten.

Inlägg 3: Concord i kontext och funktion

Inlägg 4: Angående Concord och mindre kända samband och strukturer mellan kyrkor och samfund

Inlägg 5: Slutinlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: