Mycket fritt utifrån inläggets källa
Det handlar om en man som gett åtskilliga miljoner till kristen mission. Han började som ett framgångsrikt ”finanslejon”, men var med om en konkurs som ställde honom på bar backe. Då hade familjen – med tre små barn – ingen mat i kylskåpet utan fick hjälp av människor runt omkring. Under den perioden bestämmer sig det gifta paret för att ändå ge tionde till Gud och kristen verksamhet, en princip de sedan har levt med också när det gått betydligt bättre ekonomiskt.
Målet är att avsätta en tiondel av företagets vinst till missionsverksamhet. Även en tiondel av deras privata inkomst går till mission.
I årsredovisningarna för bolaget finns inskrivet att en del av verksamheten är att bedriva ”kristna missionssatsningar med för varje år betydande belopp”.
”Församlingar har mycket mer visioner än de har pengar. De behöver ett flöde av pengar.”, menar denne man.
Han råder företagare att inte leva ett överflödsliv, även om de inte ska behöva vara fattiga. Själv känner han fyra miljardärer som har Bentley-bilar, båtar och hus i varje världsdel. För egen del väljer han i nuläget att inte ha någon fritidsstuga varken på västkusten eller i fjällen, även om han menar att det är tillåtet, men betonar att det är viktigt att inte ha sin trygghet i pengar, utan i Gud. Han har nämligen sett och själv upplevt hur rika människor plötsligt kan bli av med alla sina finansiella resurser.
När hans företag en period hade likviditetsproblem bad han vid ett tillfälle om förbön. Bönesvaret kom i form av ett lån, utan krav på personlig borgen, vilket banken tidigare krävt.
Hans fru berättar att de numera fungerar som ett team där hon hemma på sin kammare ofta ägnar sig åt förbön för de anställda och affärerna, medan maken står för själva skötseln av bolagen. De brukar be till Gud båda två när de ska köpa ett bolag eller liknande, och upplever ofta att Gud talar till dem om samma summa, som de sedan lägger som ett bud.
Kort sagt, detta inlägg handlar om en affärsman som låter Gud vara med i sitt arbete och har fått uppleva Guds välsignelse över sin verksamhet. Det är åtminstone ett sätt att se på saken.
Men han har också rört sig in och ut genom många expansiva, och ibland omdiskuterade, församlingar i pingströrelsen, och till viss del i trosrörelsen. Närmare bestämt Citykyrkan, Karisma Center, Filippus Army, Harvest Center, Livets Ord, Hillsong Stockholm och Echurch i Uppsala.
Han är med andra ord det jag kallar en ”församlingshoppare”, vilket förstås kan ses som något negativt. Men behöver det vara det?
Om han gått med i Knutby och – utan resultat – sagt vad han tyckte när han märkte att det blev mer och mer osunt, hade det då legat honom i fatet om gått vidare till ett annat sammanhang? Hade det inte hellre setts som en styrka att inte underordna sig det osunda, kontroversiella sammanhanget, och i stället agera enligt sin övertygelse?
Flera av de ovan nämnda sammanhangen har – på goda grunder – ansetts som mer eller mindre kontroversiella. Kan det helt enkelt vara så att han i all sin ofullkomlighet gång på gång gett sig in i sammanhang som sett bra ut på ytan, men lämnat dem när han insett att skenet bedrog? Han verkar inte ha lämnat i tysthet, utan sagt sitt hjärtas mening, vilket kanske kan uppfattas som att han ”skapat flera kontroverser längs vägen”. Då kan man förstås undra varför han inte satsar på till exempel Pingst, SAM, EFK eller Equmeniakyrkan?
I styrelsen för sitt moderbolag har han bland andra haft Jens Garnfeldt och Mattias Lekardal. Han har även kopplingar till Lars Enarson, som anses kontroversiell, vilket även kan sägas om Garnfeldt och Lekardal.
Vad säger källan?
Dagen – som är källan till detta inlägg – har en annan vinkling i sitt grävande reportage om denne man, Kjell-Roger Holmström. Själv har jag inte träffat honom. Jag känner igen namnet men har inte sökt på honom på internet utan har baserat mitt vinklade inlägg helt och hållet på artikeln om honom samt artikeln om Josef Barkenbom, där Holmström också nämns.
Så nu är det upp till var och en att själv ta ställning till om mitt vinklade inlägg ligger närmare verkligheten än Dagens artikel. I så fall vore det mycket märkligt, men är det helt otänkbart?
Ett tips är att jämföra Dagens grävande reportage om denne okände makthavare med nyhetsreportaget om en känd makthavare, ateisten som leder ett parti, och absolut säger nej om den församling hon besöker vill starta en skola, nämligen ”ingen mindre än Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson”, en ”rutinerad politiker som tar kommandot” när Dagen intervjuar henne på ”arbetarrörelsens stora helgdag, en dag full av slagord, röda fanor och pampiga manifestationer”.
Kräver Holmström något i gengäld, har han bestämda åsikter om hur hans gåvor till mission skall användas, kan det vara både ock? Det framgår inte av Dagens långa grävande reportage.
Däremot får vi veta att flera personer som Dagen varit i kontakt med, angående Kjell-Roger Holmström, talar om en ”duktig och givmild företagare och riskkapitalist, men som också blivit alltmer radikal i sina åsikter kring ekumenik i Sveriges kristna råd, Katolska kyrkan, aborter, Israel och hbtq-frågor, och som ställer krav när han ger, och som vill driva frågor”.
Vilka dessa personer är och vilken inställning de själva har till dessa frågor vet vi inget om. Därmed vet vi inte heller vad de anser som ”radikalt”.
Som exempel på Holmströms krav nämner Dagen hans ekonomiska garantier till Josef Barkenbom, när Barkenbom bestämde sig för att stämma arbetsgivaren, Solna Pingst. Men detta gäller ju något annat än gåvor till mission. Läs mer här.
Om Katolska kyrkan
Dagen spinner inte vidare på de frågor där Holmström anses ha radikaliserats. Vad gäller Katolska kyrkan (RKK) har Dagen följande citat av Holmström: ”Det låter kanske fint, men innebär att vi fullt ut ska bejaka villoläror som till och med går så långt att de fullt ut jämställer tron på Jesus med tron på Muhammed, vilket Katolska kyrkan till 100 % gör.”
RKK:s syn på muslimerna framgår i avsnitt 841 i RKK:s katekes:
Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”
RKK:s övertygelse om sin egen överhöghet framgår i avsnitt 834:
[De katolska] Lokalkyrkorna är helt och hållet katolska genom gemenskapen med en av dem: den romerska kyrkan, som ”leder kärleksgemenskapen”.
– ”Ty det är nödvändigt att varje kyrka, dvs, de troende överallt i världen, är överens med denna kyrka på grund av dess betydelsefullare ställning.”
– ”Från och med det ögonblick då Ordet steg ned till oss har alla kristna kyrkor varit övertygade om och är fortfarande övertygade om att den stora kyrka som finns här (i Rom) är den enda utgångspunkten och grundvalen, eftersom dödsrikets portar enligt Frälsarens egna löften inte har kunnat besegra henne.”
I avsnitt 819 fastslås att:
… det finns ”många drag av helighet och sanning” utanför den katolska kyrkans synliga gränser
… Kristi Ande använder sig av dessa kyrkor och kyrkliga samfund som nådemedel vilkas kraft kommer från den nådens sanning och fullhet som Kristus har anförtrott den katolska kyrkan. Allt detta kommer från Kristus och leder till honom och innebär i sig själv en ”drivkraft till katolsk enhet”.
Holmströms syn på RKK är alltså inte särskilt kontroversiell. Det är desto mer kontroversiellt att protestantiska kyrkoledare så okritiskt vurmar för enhet med den kyrka som, i psalmen ”Du drottning över Nordens land”, sjunger: ”Om faror hotar än vårt land vi ber till dig, Maria.” (vers 4), vars högste ledare – kallad ”Helige Fader” – ber att Vår Fru skall vara med honom i livet efter detta samt varnar för den farliga frestelsen att tro att man kan ha en personlig relation med Jesus utanför RKK. Läs mer här och här.
Trots texten i psalmen , som sjöngs vid en TV-gudstjänst, och trots att katekesens avsnitt 2679 säger att: ”Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt och kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor. Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. …”, påstår man på sin hemsida att: ”Katolikerna tillber inte Maria men de ber om hennes förbön …”.
Katolska kyrkan talar alltså med dubbla tungor! Vers 4 i psalmen författades av Anders Piltz, 2003.
Hade Katolska kyrkan godkänts som en kristen kyrka om den uppstått som en ny rörelse på 1960-talet, i stället för 300 år efter den ursprungliga församlingen? Läs mer här och här.
Vill man luta sig mot någon auktoritet för att få svar på frågan blir man närmast förvirrad.
1925 hävdade Lewi Pethrus att: “Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna och det är icke tu tal om att icke ett sådant arbete pågår också i Sverige. Den dag vi stryka flagg inför dessa påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom!”. Men senare i livet ändrade han uppfattning, enligt en artikel i Världen idag, där det också antyds att Katolska kyrkan förändrats.
I dokumentet ”Dominus Iesus” kan man, under punkt 17, utläsa att det finns en enda Kristi kyrka, den katolska kyrkan. Protestantiska kyrkor är inte kyrkor i egentlig mening. Icke-katolska kyrkor lider av defekter, men har ändå betydelse i frälsningens mysterium, eftersom Kristi ande kan använda dem som medel för frälsning som får sin verkan från fullheten som anförtrotts den katolska kyrkan.
Dokumentet gavs ut år 2000, och innehåller inte mindre än 102 noter som stöd för texten. Ingen av noterna hänvisar till Bibeln! I en artikel i Svenska Dagbladet framgår RKK:s inställning till ekumenisk dialog: ”Men en dialog är inte ett tillfälle för att ändra eller mjuka upp den egna identiteten.”, enligt Fader Augustinus Di Noia.
I boken ”Guds sjufaldiga förbund”, skriver Ulf Ekmans svärfar, Sten Nilsson:
”Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Listan på villolärorna i den kyrka, som förenade sig med den babyloniska mysteriereligionen, kan göras hur lång som helst.”. Ett utdrag finns här.
Ulf Ekmans flammande appell mot påven och Katolska kyrkan kan läsas här.
25 år senare blev Ulf Ekman katolik.
”Den Ortodoxa kyrkan är den ursprungliga Kyrkan, som grundades av Kristus själv.”, anser den Ortodoxa kyrkan.
”Endast katolicismen besitter sanningen om den kristna tron …”, påstår Katolska kyrkan.
Holmströms offentliga brev
Låt oss stanna upp lite vid det offentliga brev som Dagen nämner, men inte länkar till.
I brevet klandrar Holmström pingstledningen för att driva en agenda ”i det fördolda”. Läs mer här och här.
År 2003 påbörjade Pingst och RKK halvårsvisa samtal från vilka inga dokument publiceras: ”Samtalsdelegationen publicerar inga dokument, men gjorde ett uttalande 2008 för att utåt presentera sitt arbete.”. På Pingsts hemsida finns endast kort information om samtalen. Läs mer här och här.
I brevet nämner Holmström bland annat Charta Oecumenica och spetsar kanske till det då han skriver att dokumentet ”dikterades initialt av Satan själv och sattes i händerna på Påven och andra villolärare som skrivit under detsamma. Syftet är att förföra alla kristna som påstår att Jesus är enda vägen till Fadern, och allt annat är villoläror”. Läs mer här.
Angående abort skriver Holmström: ”Bland annat fastslås i deras [Svenska missionsrådets] jämställdhetspolicy vikten av ”ökad kunskap om… tillgång till information om laglig abort”… Om detta inte efterföljs kan inga bidrag förmedlas via Sida.”
PMU och flera andra missions- och biståndsorganisationer är medlemmar i Svenska missionsrådet (SMR), som i sin tur är medlem i paraplyorganisationen CONCORD, som finansieras av SIDA.
Bland CONCORD:s 82 medlemsorganisationer återfinns bland andra SKR, ACT Svenska kyrkan, Diakonia, Erikshjälpen, Islamic Relief Sverige, Läkarmissionen, RFSL, RFSU och UNICEF.
Under Almedalsveckan 2018 arrangerade Läkarmissionen, PMU och RFSU seminariet ”Tro, hopp och kondomer– när sekulära Sverige möter en religiös omvärld”
Om SKR
Holmström har – enligt Dagenartikeln – radikaliserats i sin syn på Sveriges kristna råd (SKR). Enligt SKR är religionerna: ”gudomliga institutioner för skapelsens välbefinnande och fortbestånd. Om vi använder religionerna för de riktiga syftena kommer de att bära god frukt, men om vi använder dem fel, begår vi allvarlig synd. Kallelsen idag är att förändra det som är ”religiöst till kaos” till ”religiöst kosmos” (”ordning”, övers. anm.). Religionerna har ett ansvar att komma närmare varandra för att hjälpa till att lösa världens problem Detta är möjligt endast om man kommer samman för att be.” (sid. 34 i SKR:s skrift ”Kan vi be tillsammans?”).
På SKR:s konferens om receptiv ekumenik talade bland andra den katolske teologen Paul D. Murray, som vill utveckla förståelsen för frälsning inom icke-kristna religioner.
Ett av ämnena var ”Den bredare ekumeniken”, som Mathew Chandrankunnel talade över. Ett översikt med rubriken ”Vidare ekumenik – en pilgrimsfärd mot kosmiskt Kristusmedvetande”, kan hämtas här.
Chandrankunnel menar att den bibliska eskatologin, läran om de yttersta tingen med läror om himmel, helvete och att Jesus ska komma tillbaka, är läror som inte passar för moderna människor. Istället lovordar han yogan och ser den som ett medel att förena mänskligheten i en ny gemensam andlighet, eftersom ”Den höjer kroppen till den högsta medvetandenivån, där allt går upp i den högsta gudomen, där allt blir Gud. Den ändlige Atman smälter samman i Brahmans oändlighet.”
Enligt teologen Peter C. Phan, handlar den bredare ekumeniken om att gå från en ekumenik enbart baserad på kristna kyrkor till ”en bredare och större harmoni mellan världsreligionerna”, vilket innebär att ”överge alla anspråk på kristendomens och Kristi unika och absoluta överlägsenhet… till förmån för en värld av rättvisa och frihet”. Läs mer här och här.
Dessa budskap torde för de flesta ”gammelkristna” framstå som extremt kontroversiella! Om budskapet om Fridsfursten som enda vägen till Fadern, står i motsatsförhållande till en värld av rättvisa och frihet, hur länge till kommer vi då att få proklamera den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga?
SKR var inte ensamt ansvarig för konferensen. Även Sigtunastiftelsen och Equmeniakyrkans pastorsutbildning, EHS (Enskilda högskolan) var medarrangörer.
Enligt Daniel Alm – föreståndare för Pingst och ledamot i SKR:s styrelse och presidium – hade Pingst ingen officiell representant eftersom han själv inte deltog. Det var ”bara” Ulrik Josefsson – tidigare pastor och utbildningsansvarig inom Pingströrelsen, numera rektor för ALT – som ansvarade för tre pass under konferensen, ledde passet där pingstteologen Cheryl B Johns talade om receptiv ekumenik i ett pentekostalt perspektiv, samt höll ihop ett panelsamtal där man samlade ihop sina upplevelser av konferensen.
”Jag tycker att vi som pingstvänner ska finnas med i dessa sammanhang.”, anser Ulrik Josefsson.
Det är kanske inte så konstigt att Holmström har kritiska synpunkter på SKR:s förehavanden! Det är kanske inte så konstigt att han inte satsar på någon av SKR-medlemmarna Pingst, SAM, EFK eller Equmeniakyrkan? Hur sunda är de sammanhangen?
Bara för att de varit till välsignelse tidigare är det inte självklart att de är det idag. Här måste var och en pröva sig själv och inte hålla fast vid ett sammanhang som varit sunt, men inte längre är det.
Holmström skriver: ”Det kan låta drastiskt, men jag uppmanar dig att tala med din församlingsföreståndare om att er församling bör lämna Pingst. Detta primärt eftersom Daniel Alm vägrar låta Pingst lämna SKR, och alla andra ting han och ledningen ställer sig bakom och sysslar med i det fördolda. Om din församling inte vill bryta upp – börja bed för den samtidigt som du bör undersöka vilka alternativa församlingar du och din familj kan byta till på din ort eller i din närhet.”.
Är uppmaningen så drastisk vid närmare eftertanke?
Holmström menar också att det är tid att: ”Gå ut från henne [Babylon], mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor”. Vi ska inte sitta med och diskutera – utan gå ur är uppmaningen. Agerar inte din ledare måste du i vart fall agera. Vi följer primärt Jesus, ingen annan.”.
Reflektioner
Kjell-Roger Holmström är ingen övermänniska. Han har säkert skuld i en del av de kontroverser han påstås vara inblandad i eftersom han har fel och brister precis som vi alla. Men utifrån Dagens artikel och hans offentliga brev kan man ana var han har sitt hjärta.
Av allt att döma är Holmström – i motsats till många andra framgångsrika företagare, och till skillnad från Martin Lönnebo som introducerat Frälsarkransen – inte med i Frimurarorden, som är ett hemligt sällskap med särskilt utvalda personer. Och han ingår – till skillnad från Antje Jackelén – varken i World Economic Forums skara av utvalda medarbetare eller i den interreligiösa organisationen Religions for Peace, ”där världens religioner går samman för att säkerställa att alla människor åtnjuter fred, harmoni och välstånd”, vilket är i enlighet med Peter C. Phans och SKR:s teologi. Läs mer här.
Ett tips till Dagen är att göra grävande reportaget om makthavare – kyrkliga såväl som världsliga – som är med i otaliga organisationer bestående av särskilt utvalda personer som möts på slutna konferenser! En översikt med ett litet, litet urval av alla dessa personer finns här.
Eftersom ”det händer mycket i svensk kristenhet just nu, och att allt tyvärr inte är till det bättre”, har Holmström – från en ”mycket begränsad lista” – inbjudit 60 särskilt utvalda pastorer, föreståndare och andliga ledare till en sluten konferens där man skall nätverka och samtala i aktuella ämnen utifrån ”ett strikt bibeltroget perspektiv”, enligt Dagen.
Holmström är bekymrad för den religionsblandning som gör sig gällande inom kyrkligheten och för den abortsyn som företräds. Han är för andlig enhet, men den ska vara i sanning och under den Helige andes ledning, främmande för all orenhet och andra andar. Han tror att hela Bibeln är Guds ord, att Bibeln är vårt enda rättesnöre, utan tillägg av traditioner, samt att vi primärt följer Jesus som är den enda vägen till Fadern!
Har en del kontroverser möjligen sin grund i att Holmström står för allt detta och låter höra det också? Kan en del kontroverser handla om att Holmström haft synpunkter på ledare som kan tänkas ha levt lite väl extravagant för Holmströms smak, ledare som inte längre tror på hela Bibeln som Guds ord och som inte längre håller rågången mot villoläror, m.m.? Om så är fallet, vad säger det om kyrkligheten och dess ledare?
Dagen ger inte mycket kött på benen, tvärtom. Trots att artikeln är lång kan den upplevas som svepande, utan särskilt mycket konkret att ta på. Dagen hänvisar till ”flera personer som Dagen talar med” samt att ”Tidningen har även pratat med drygt tiotalet olika personer inom företagsvärlden, församlingsledare och andra som känner till honom”.
Ett undantag görs dock. Dagen citerar pastor Bengt Sjöbergs omdöme om Holmström: ”Han var väldigt frimodig och rak med den kristna tron”
Sannerligen inget dåligt omdöme!
Men trots detta positiva omdöme kan helheten av artikeln ge intryck av att Dagen försöker misskreditera Holmström. Det borde Dagen ha varit mycket noga med att undvika! I en raderad kommentar till reportaget om Holmström nämndes att tidningen hade planer på att även göra ett grävande reportage om Peter Ljunggren, men avstod eftersom det riskerade att slå tillbaka på Dagen själv.
Men det kan även denna artikel göra, eftersom risken finns att den kan ses som ett försök av Dagen att dra sitt strå till stacken för att misskreditera den ena parten i en arbetsrättsligt tvist, där Daniel Alm – om än indirekt – är inblandad som den andra parten. Var det en slump att reportaget om Holmström kom fyra dagar efter reportaget om Daniel Alm?
Den sista rubriken bidrar inte till skingra funderingar på en eventuell baktanke. Rubriken är: ”Summering: Rolls-Royce-bilar och Gud”!
Eftersom artikeln är lång kan nog en och annan ögna igenom den utan att läsa särskilt noggrant, allra minst i slutet av artikeln. Den som gör så kan riskera att få för sig att Dagen här drämmer till Holmström och visar att han är av samma skrot och kort som andra rika och omger sig med lyx och prål, bland annat Rolls-Royce-bilar. I själva verket handlar rubriken om artikelns allra sista stycke där Holmström säger: ”Vi frågar Gud vad vi får köpa, vilken nivå vi ska lägga oss på kring bilar och investeringar. Du kan snurra till det, och tro att du ska köpa en Rolls-Royce när du har pengar”.
Måhända att jag helt missuppfattat Dagens intentioner eller tolkar den grävande artikeln alltför negativt. Men det är inte helt långsökt att uppfatta den som ett försök att framställa Kjell-Roger Holmström i dålig dager. Har jag fel bör Dagen ta sig en funderare på hur tonen i artikeln är jämfört med artikeln om Magdalena Andersson!
Hur kontroversiell och radikaliserad är Kjell-Roger Holmström egentligen? Kanske denne troende företagare – som vill tjäna Gud, står för sin tro och ger rikligt till Guds verk – hellre borde få en artikel som kan tolkas som en hyllningsartikel, än den uttalade ateist som inte vill tillåta kristna församlingar att starta skolor?
Vad skulle hända om alla enskilda kristna häver upp sin röst och ifrågasätter de kyrkliga ledarna, när man märker att deras bekännelse och handling inte stämmer överens? Hade de kyrkliga ledarna då okritiskt kunnat vurma för RKK? Hade SKR då kunnat arrangera en konferens med talare som vurmar för interreligiositet och hinduisk yoga (se sidan 17 i länken, som är exakt det Chandrankunnel talar om)?
Har det gått dithän som det har gjort idag för att vi gör som Emma Gembäck sade att de gjorde i Knutby när Åsa Waldau tog ännu i ett steg fel riktning: ”Vi litade på varandra!” (jag reserverar mig för att citatet inte är exakt återgivet, men innebörden är korrekt).
Med andra ord, när Guds Ande/magkänslan/förnuftet sade ”detta är fel”, så sneglade man på varandra för att se om någon annan reagerade, och när alla höll god min släppte man sin tveksamhet och gick vidare som om inget hänt.
Det ledde till att det blev som det blev i Knutby, men där vaknade man till och tog sig ur det, om än med mycket möda och stort besvär. Sneglar vi på varandra idag för att se om någon reagerar när det kyrkliga ledarskapet tar ytterligare ett steg till i fel riktning, men släpper alla tveksamheter när ingen annan visar att de reagerar, även om de tänker likadant?
I så fall har vi att förvänta oss ett ”Knutby” i betydligt större skala, än begränsat till det geografiska området Knutby! Är vi kanske redan där?
År 2000 fick Pingst kännedom om att Åsa Waldau såg sig som Kristi brud. Pingst reagerade inte! Men det gjorde ingen annan kyrka heller.
År 2004 vigde biskop Anders Arborelius Eva Johansson till Kristi brud. Pingst reagerade inte! Men det gjorde ingen annan kyrka heller.
Att fundera på
Hade vi tyckt att Jesus var trevlig om vi varit i hans närhet under hans tid på jorden i mänsklig gestalt? Eller hade vi tyckt att han var alltför kontroversiell och radikal för vår smak?
Har Hesekiel – född omkring år 622 f.Kr – något att säga dagens kyrklighet?
Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort ska han dö.
Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort ska han dö. Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska hans liv bli bevarat. Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, ska han förvisso leva och inte dö. Ändå säger Israels hus: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?
Därför ska jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte ska få er på fall. Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus? Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren Gud. Vänd därför om, så får ni leva.” (Hesekiel 18:21-30, cirka år 580 f.Kr)
Har David Wilkerson något att säga dagens kyrklighet?
”En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den Romersk Katolska Kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt, På detta sätt blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen.”
”Jag ser en Arme´ av karriärmänskor inta de mest inflytelserika posterna i denna Superkyrka. Många av dessa kommer att vara ogudaktiga, antikristliga och besatta av tanken att denna Superkyrka måste bli en Politisk maktfaktor som är stark nog att utöva påtryckningar mot de som opponerar sig mot den. Medan de som innehar de högsta posterna talar om underverk kärlek och försoning så kommer mutkolvarna under dem att plåga förfölja de religiösa organisationer som motsätter sig deras ledarskap.” (från boken ”Synen”, 1972) Läs mer här.
Har Leif Boström något att säga dagens kyrklighet?
”Om ni inte böjer er, ni herdar som inte böjer er, inte lyssnar till mig, så kommer jag att ta herdestaven ifrån er i förödmjukelse. Jag kommer att sätta herdestaven hos dem som ödmjukar sig och är värdiga att föra mitt folk framåt, säger Herren.
Så lyssna till mina ord, för de kommer att gå i uppfyllelse, säger Herren.” (del av profetia framförd i december 2022, men föga uppmärksammad).
Har Kjell-Roger Holmström något att säga dagens kyrklighet?
”Det händer mycket i svensk kristenhet just nu, och att allt tyvärr inte är till det bättre” (från inbjudan till den ”slutna konferensen” på Gärdebygården, 2023)
Har var och en av oss något att säga dagens kyrklighet?
Av ovan nämnda personer är endast en fullkomlig och syndfri.
Men eftersom Gud i sin nåd även talar genom ofullkomliga
människor kan frågorna sammanfattas med:
Har Gud något att säga dagens kyrklighet?
Är du en av dem som Gud vill använda?
FUNDERINGAR 